onsdag 6 augusti 2014

Dag 1-8, 30 juli - 6 augusti

Kungsleden startar i Abisko.

Följde planen och vandrade Abiskojaure, Alesjaure, Tjäktja, Sälka, Singi, Kaitumjaure, Teusajaure och Vakkotavare.
 
Cirka 11 mil har det blivit. Hittills ett riktigt trivsamt äventyr.
Varje dag har det regnat men också varit soligt och fint. Väldigt omväxlande väder!
Jag brukar prata med många som jag möter, men mer än hälften av alla är från utlandet! Varför så få svenskar, undrar jag.
Har fotat relativt mycket. 

Vi är "fettdrivna". Jag äter enbart pemmikan och sötmandel. Prada äter ingen mandel, utan bara pemmikan. 

Tänkte fylla på bloggen senare med lite mera berättande om varje etapp och även mera foton.
Nu fortsätter vandringen med Saltoluokta - Kvikkjokk, 6,5 mil.

  
Dag  1, onsdag den 30 juli. 
Abisko   -   Abiskojaure

Vandrade i 10 timmar. 
Prada älskar att försöka fånga lämmel och gråsork.
Bara en 10 minuters regnskur.


Dag  2, torsdag den 31 juli. 
Abiskojaure   -   Alesjaure

3 timmar regn under vandringen.
Fungerade jättebra med ett paraply monterat på ryggsäcken!
Båda händerna fria, inget regnvatten kom in mellan ryggsäcken och ryggen, jag kunde fota utan att blöta ner kameran och kaffet blev inte utspätt av regnvatten.
Dessutom slapp jag den instängda känslan som man får med regnponcho.
Jag hade förstås vanliga Gore-Tex regnkläder på mig, trots paraplyet.

Bastade och badade i älven när jag kom fram.
Men det var vindstilla och min kropp blev snabbt helt täckt av knott!!!
Det var nog många hundra knott som åt på mig.
Kröp ner i det kalla vattnet och "borstade bort" de vidriga små flugorna.  

Dag  3, fredag den 1 augusti. 
Alesjaure   -   Tjätkja   -   Sälka -6 km

Lärde mig något nytt om hälsenebesvär.
Det var ett erfaret par som tipsade om att
gå i en timme, kyla fötterna i en jokk, gå i en timme och så vidare.

Jag testade. Men det var döden för min hälsena! Det jag då lärde mig, var att foten, hälsenan och vadmuskeln ska vara VARMA!
Då minskar hälsenebesvären rejält.
Så t.ex. börjar jag numera dagarna i ett lugnt tempo
till dess att kroppen har fått upp värmen.

Om min hälsena:
Jag har också lärt mig att "lyssna på kroppen".
Om hälsenan börjar att göra ont, då kan jag stanna en kort stund.
Ofta försvinner då besvären och jag kan gå vidare med hög hastighet.
En sammanfattning: Traska inte på om det gör ont!

Träffade en ryss som var en märklig ung man.
Stas hette han, en förkortning av Stanislav.
Han pratade bra svenska.
17 dar tidigare hade han startat i Hemavan.
Då vägde han 108 kg. Nu vägde han 90 kg!!!!
1 kg viktminskning om dagen.
Han hade inte handlat någon mat på vägen.
Han hade bara kinesiska nudlar, tror jag det var.
Ryggsäcken vägde nu 33 kg!!!
Under månaderna innan vandringen så hade han tränat med tyngder i en ryggsäck.
En makalös man!

Det var så himla vackert att jag plötsligt kom på en psalm som vi alltid sjöng i söndagsskolan med Malte Weister.
Psalmen heter "Morgon mellan fjällen":

Morgon mellan fjällen,
hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!
... ... ...


Dag  4, lördag den 2 augusti. 
Sälka -6 km   -   Sälka   -   Singi -3 km

Mycket angenäm dag!
Pratade med väldigt många vandrare.
58% är utlänningar, hade en stugvärd noterat.

En kille från Belgien påstod att Power Monkey inte alls är en bra solcellsutrustning.
Den kan till och med förstöra det den laddar.
Nej, BrownDog ...?   ska det vara.
Kan bara köpas från USA.

Regn fram till kl. 10 och sedan klarblå himmel och ingen vind.

Hälsenan riktigt bra! Kände nästan ingenting på hela dagen.

Äter för lite pemmikan. Får inte i mig 300 g som jag planerade.

Numera säger jag till folk att jag ska till Hemavan! Innan sade jag att målet var Nikkaluokta.
Jag känner att hälsenan ska hålla.

Oh vad vacker naturen är här!
Man blir förstummad!


Dag  5, söndag den 3 augusti. 
Singi -3 km   -   Singi +1 km

Mycket tung dag!
Hälsenan krävde riktigt långsam vandring.

Träffade de nya stugvärdarna i Sälka:
Bo och Marianne Persson från Svedje utanför Björna.
Bo har varit rektor i Björna skola i 15 år.
Han har också arbetat ihop med min mamma.
De känner min syster Birgitta Edlund.

Lärde mig av Bo hur man stretchar vadmuskeln: 
Knä och fot intill varandra på golvet. 
Liknar stretch stående med böjt ben. 

Prada äter torra renbajsar, och det är nog bra antar jag.

Turens varmaste dag, soligt och fint.
Passade på att torka sovsäcken och annat.


Dag  6, måndag den 4 augusti. 
Singi +1 km   -   Kaitumjaure

Humöret följer hälsene-ontet!

Mötte Gröna bandaren Samuel.
Vi pratade en stund.
Han kom från Grövelsjön och skulle till Treriksröset.
Han går aldrig mer än 2 mil per dag.


Så mötte jag ytterligare Grönabandare:
"Två par Skor" som kommer från Finland.
"Samerna går längs diken, istället för på vägen", sade Nina om den 3 mil långa vägen mellan Kebnats och Vakkotavara.

Jag tältade 300 m från Kaitumjaure.
Badade i ån. Rysligt kallt, men obeskrivligt skönt efteråt.


Dag  7,  tisdag den 5 augusti. 
Kaitumjaure   -   Teusajaure

Hann knappt bli varm innan ett fält med hjortron uppenbarade sig.
Det blev en fin frukostefterrätt.
Stigen ner mot "Tåjsajaure" var oerhört jobbig.
Ett trevligt par från Strängnäs var stugvärdar.
Tog in på hundrummet. Kunde torka tält och allt annat som var blött.

När båten hade hämtat folk som kom söderifrån visade det sig 

att det fanns en hund med. 
Det var Moa med sin Sibirian Huskey, en äventyrerska som skulle praktisera som stugvärd i Kaitumjaure. Hon skulle kanske kunna tänka sig att genomföra Vita Bandet. 
Vinter och fjäll gillade hon, gärna med draglina för skidåkning med hunden. 
Moa bloggar på: expeditionlycka.blogspot.se

Konstaterade att två båtar fanns inne, så bestämde mig för att stiga upp 

riktigt tidigt och sedan ro över. Om jag var först så skulle jag slippa att 
först ro över för att hämta en båt. 
 

Dag  8,  onsdag den 6 augusti. 
Teusajaure   - Vakkotavare

Redan kl 4:30 på morgonen var vi iväg. Rodde cirka 1 km.
En raststuga i skogen nära stranden (fel inritad på kartan) blev frukoststället. Myggfritt!
Vid sextiden började vi sedan vandringen. Kände tidspress för att hinna med bussen.
Väldigt jobbigt: Flera timmar uppför och sedan den fruktansvärda branta
backen utför ner mot Vakkotavare. Fick lite ont i knäna av utförsbacken.

Hann precis till kl.14 när buss 93 kom. Åkte med den till Gällivare.

Hoppade på Narvikståget som skulle stanna inte bara i Abisko,
utan även i Abisko Turiststation - bara 50 m från min bil!
Fick åka gratis eftersom tåget tydligen var flera timmar försenat.

Sov i bilen strax söder om Abisko. Vaknade kl. 3 på morgonen av att det var

immigt och fuktigt i bilen. Bättre att sova i tält än att sova i bil!