söndag 26 september 2021

Sammanställa möjliga depåstopp längs hela sträckan

 

Den 1 juli 2021 publicerades det här på vår Banden Facebook:
Fjällfararnas Vita & Gröna Band
https://www.facebook.com/Fj%C3%A4llfararnas-Vita-Gr%C3%B6na-Band-172309622807089/


EN GLAD NYHET...
... framför allt för er som planerar att genomföra någon av Banden framöver.
Vi har nämligen headhuntad Svante Sundelin (Precis, den Svante!) till VGB-teamet! Svante som genomförde Gröna Bandet 2016 tillsammans med sin hund Prada har ju drivit sin omtyckta blogg med massor av tips och trix.
Nu kommer Svante gräva ännu djupare och sammanställa möjliga depåstopp längs hela sträckan. Allt kommer sedan finnas tillgängligt på den officiella hemsidan. Med kontaktuppgifter, möjligheter att skicka depålådor, serviceutbud etc.
Om ni sitter på några tips och förslag kan ni mejla direkt till Svanteadmin@vitagronabandet.se
Det här kommer bli grymt.


söndag 7 juni 2020

Nya båtregler

För Gröna Bandare kan det numera, från den 6 juni 2020, vara tillåtet med båttransporter som INTE är organiserade (som är oorganiserade).

tisdag 8 januari 2019

Facebook


Tips om olika Facebook grupper

Förutom den så viktiga hemsidan, www.vitagronabandet.se, så finns även intressant information på Facebook.
 
Se fliken: 
https://svante-sundelin.blogspot.com/p/facebook.html

fredag 2 februari 2018

Nyheter: Färdväg-kartor, Calazo-kartor och utrustning-vikt

NYHETER den 2018-02-01

1)
En ny flik: "Kartbilder med ritade färdvägar".  
Där får man upp en mängd småkartor direkt, utan att som förut behöva hämta ett pdf som lagrats i "molnet". Den exakta färdvägen är där inritad med ett blått streck. 
Där finns även fyra nya småkartor som visar färdvägen längst uppe i norr, Treriksröset - Isdalen - Rostahytta. 

2)
Fliken: "Färdväg" och sedan avsnittet "Kartor i papper".  
Där har dokumenterats en annan nyhet om alla de nya papperskartorna från Calazo. 
Den bästa nyheten är att Calazo nu har en karta som omfattar området Abisko till Treriksröset och därmed slipper man kartorna norska Bardu och Lantmäteriets BD1. 

3) 
Fliken: "Utrustning". 
Vikterna är nu korrigerade med hänsyn till att jag hade hundprylar i min ryggsäck. Summa summarum totalvikt vid starten i Treriksröset: "Cirka 21 kg + en naken kropp på cirka 77 kg". 

onsdag 31 januari 2018

Nyhet: Nu finns en flik med bilder

NYHET den 2018-01-31

Den nya fliken heter: "Bilder som visar skönheten i vår fjällvärld"
Kanske min allra bästa bild från fjällvandringen?

Där finns samlat ett urval från alla de 673 foton som jag tog under Gröna Bandet fjällvandringen. Även några video inspelningar.  Mycket arbete återstår, men nu har jag kommit igång.




måndag 26 september 2016

23/9-6/10 Åre till Grövelsjön

Gröna Bandet
VI ÄR FRAMME  !!!

En totalt fantastisk fjällvandring som slår allt!!!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
NYHET: "Utrustning" uppdaterad den 2017-07-01




Under fliken "Färdväg" finns massor av små kartor som visar vilken väg jag valde under vandringen. Genom att klicka på texten "Se KARTA" kommer kartan upp.
Prova på att klicka i det här exemplet:


Se KARTA 13/9   25 km   till Hällingsåfallet.   Tält 
Se KARTA 14/9   17 km   till Lobbersjön.   Tält 
Se KARTA 15/9   17 km   till Vinklumpens topp.   Tält 
Se KARTA 16/9   15 km   till Valsjöbyn 
Se KARTA 17/9   23 km   till Rörvattnet.   Tält 
Se KARTA 18/9   19 km   till Jänsmässholmen -9 km.   Tält 
Se KARTA 19/9   23 km   till Olden -6 km.   Tält 
...
...
...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Start  den 16 juli 2016 vid Treriksröset.
Fjällvandring 135 mil (=1350 km) under nästan 3 månader.
Framme den 6 oktober vid Grövelsjöns Fjällstation.
     
 16/7-29/7  18,1 mil  Treriksröset till Abisko 
 30/7-  7/8  14,9 mil  Abisko till Saltoluokta 
   8/8-14/8  15,8 mil  Saltoluokta till Jäkkvik
 15/8-25/8  16,8 mil  Jäkkvik till Hemavan
 26/8-  5/9  15,7 mil  Hemavan till Klimpfjäll
   6/9-12/9    9,8 mil  Klimpfjäll till Gäddede
 13/9-23/9  23,4 mil  Gäddede till Åre
 24/9-6/10  21,2 mil  Åre till Grövelsjöns Fjällstation
------------------------
Totalt:      135,7 mil under 83 dagar. 

Jag hade 9 vilodagar så den effektiva vandringen blev 74 dagar.
I genomsnitt nästan 2 mil om dagen: 135,7 / 74 = 1,83 mil.
Se fliken "Färdväg" för alla detaljer om färdvägen (ibland länk till karta i miniatyr).
Sovplatserna kan man se i kartan: Färdväg / Var är jag ?

Några kuriosa: 
*  Lyckades alltid att vada med kängorna på utan att bli blöt. Behövde aldrig använda mina Crocs, foppaskor. Balanserade oftast på stenar med båda stavarna till hjälp.

*  Var för det mesta fettdriven (kroppen var i ketos) under de inledande cirka 110 milen då jag åt enbart pemmikan och sötmandel, alltså nästan noll kolhydrater. Var aldrig hungrig då. Från Åre hade jag tyvärr slut på pemmikan och övergick då till att äta frystorkat, bröd och diverse annan kolhydratrik föda. Då var jag hungrig mest hela tiden och längtade till exempel ofta efter godis.

*  Använde aldrig myggmedlet (MyggA) trots plågan under de första två veckorna. Orsak: Jag får aldrig myggbett, en bra egenskap som även min mamma hade. Däremot smorde jag in hunden ibland.

Fru, dotter och barnbarn:
Ketan, Jenny, Alda (6 år) och Thyra (4 år) kom till Grövelsjöns Fjällstation. Det blev kramar och ett kärt återseende.  Vilket mottagande! Sedvanlig fotografering med handen/tassen på fjällstationens blå dörr.

Vilken UNDERBAR FJÄLLVANDRING det har varit!
Många oförglömliga fina minnen har jag fått.

Det här äventyret vill jag varmt rekommendera till alla som är i valet och kvalet till att genomföra Gröna Bandet, och inte har bestämt sig ännu.

Tack min kära fru Ketan som alltid varit så positiv när vi haft kontakt per telefon, SMS och Messenger-skype! Jag vill också verkligen tacka alla på Facebook som "Gillat" och "Kommenterat"! Jag saknar möjligheten i Facebook att Gilla de som Gillar. Tack också alla som kommenterat i min blogg och tack för alla e-mail och SMS jag fått! Det här stödet i sociala medier från alla, har gjort mig extra stark och extra glad i sinnet. Det har betytt jättemycket. 

Självklart är jag också tacksam emot alla som jag mött på vägen, för de har alla önskat mig lycka till och gett mig energi. Möten med människor ger så himla mycket!

Jag och hunden har varit borta från hemmet i 85 dagar, nästan tre månader!
Åkte tåg till Kiruna den 13 juli och startade Gröna Bandet vid Treriksröset den 16 juli.

Jag kommer att lägga in bilder i bloggen för jag har fotat en hel del och den exakta färdvägen ska dokumenteras med text och bli uppritad i kartan och dessutom i tydliga små-kartor.

Nu har min fru och dotter fixat helpension i Lövåsgården, ett finfint ställe 1 mil söder om Grövelsjön. Nu väntar SPA med bastu och badtunna. Fjällstationen var tyvärr bokad av konferens med STFs alla stugvärdar, just när jag kom i mål.

Livet leker.  Allt känns underbart!

=======================================================================
=======================================================================
SAMMANFATTNING 23/9 till 6/10,  Åre till Grövelsjön:

Här följer:
o     Dagsetapperna som de varit under den sista etappen.
o     Några bilder
o     Dagbok

Så här har dagsetapperna varit:

Start i Åre.
24/9   Vilodag
25/9   20 km till Trillevallen.   Tält
26/9   21 km till Vålådalen
27/9   20 km till Vålåstugorna
28/9   24 km till Helags via Ljungan
29/9   12 km till Fältjägarstugan (via Svaaletjahke) 
30/9   22 km till Långbrottstugan
1/10     9 km till Fjällnäs
2/10   27 km till Skedbrostugan (via Broktjärnskojan)
3/10   17 km till Rogenstugan  (via Käringsjön )
4/10   17 km till Storrödtjärnstugan
5/10   10 km till Hävlingsstugorna (via Slagusjön)
6/10   13 km till Grövelsjöns Fjällstation

Ymnigt snöfall i Helags





------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK:

24 september 2016
Vilodag i Åre.

Jättefint väder och trevliga "Åre Höstmarknad".
ICA i Åre har Real Turmat, frystorkat alltså, så där gjorde jag de sista inköpen.


25 september 2016
Åre till Trillevallen.   20 km

Nyvaxade kängor, tvättade kläder, nyduschad, utrensning av onödiga saker och frukostbuffé på STF - sedan iväg.

Ännu en strålande fin höstdag.
Nu var ryggsäcken tung igen och Pradas klövjeväska var proppfull med Doggy hundmat.

Förutom att frystorkat har mindre näring per 100 g så tar den också mera plats. Nej, tacka vet jag pemmikan.

Att ta sig från Åre Centrum till Undersåker utan att gå på E14, det är fullt möjligt. Vid den stora kraftledningen strax efter Åre Camping, där börjar en stig som leder ända fram till 100 m innan bron i Undersåker. Vandringen gick i en lugn och vacker miljö utmed Indalsälven.

Sedan blev det asfalt.
Tältade på ett gammalt vägavsnitt en liten bit från skidanläggningen Trillevallen.


25 september 2016
Trillevallen till Vålådalen.    21 km

Fint väder igen. Tråkig vandring längs asfaltvägen. En bil stannade och en vänlig kvinna erbjöd mig skjuts, men jag tackade nej.

Checkade in på STF Vålådalen Fjällstation. Fick låna tvättmaskin för att tvätta Fjällräven-långbyxorna som aldrig hittills blivit tvättade. De blev som nya.

Åt en trerättersmiddag, en buffé, och kycklingen var så god och jag så hungrig att jag tog en dubbel portion.

Träffade Johan som hade ensamvandrat. Han bor också i Stockholm. Jag fick tips av honom om de kommande sträckorna. Han hade med sig hälsningar från stugvärden i Vålåstugorna.


27 september 2016
Vålådalen till Vålåstugorna.   20 km

Det blev en fin start på vandringen i sol och svag vind. Mötte stugvärden Gunnar Kraft som nu hade stängt Vålåstugorna för säsongen.  Vi småpratade och kom fram till att vi nog kommer att ses i Grövelsjön snart. Sista biten uppe på kalfjället däremot blev ingen nöjesvandring för vinden tog i allt mera. Det blåste rejält. Träffade två killar som hade kommit till nödrummet en timme tidigare. Anders och Per från Kolsva och Kungsör. Det blev en trevlig kväll tillsammans. Vinden ökade ännu mera under natten och nu med regn.


28 september 2016
Vålåstugorna till Helags.   24 km

Tur att vi kom iväg redan klockan 8 skulle det visa sig, för den här vandringen blev mitt livs värsta och det blir mörkt tidigt så här års. Raststugan Ljungan, helt nybyggd för övrigt, ligger halvvägs mot Helags och där tog vi en långlunch. Vi kom fram strax före 7 på kvällen till Helags och då var vi helt utpumpade och genomblöta. Om inte det hade funnits ett nödrum i Helags, då hade vi nog inte klarat av strapatsen. Tack STF!

Det blåste så kraftigt att jag nästan blåste omkull och samtidigt regnade det. Regndropparna till och med gjorde ont i den hårda vinden. Till råga på allt så hade jag inga handskar för de hade jag slarvat bort i Vålådalen, typiskt klantiga mig - igen. Så de dubbla ullsockarna på händerna blev genomblöta och fingrarna blev så kalla att jag inte kunde hålla i stavarna.

Vi var 11 personer i det lilla nödrummet som bara har 10 sängar. Jag sov på golvet med Prada.

Eftersom det finns en väderstation i Helags så kunde vi på nätet följa vindstyrkan. Klockan 22:10 läste vi av den här extrema vindhastigheten: max 33,8 m/s och medelvind 21,6 m/s. Vindhastigheter 32,7 m/s och uppåt kallas orkan.

Vi hade alltså orkan och jag kände hur huset skakade. Toaletterna ligger långt ifrån stugan och det blev ett eget äventyr att ta sig dit i mörkret när vinden var så kraftig. När jag satt där på utedasset verkade det som om huset skulle välta, men det hände inget för det var tydligen väl förankrat.

Ett tält hade blåst sönder hörde vi och det är tydligen vanligt att det händer just i Helags. Jämtlandsfjällen kan ibland bjuda på vindar som inte är att leka med.

Den här fjällvandringen är nu inget nöje längre utan det har nu blivit ett kritiskt äventyr. Nu är det viktigt att vara klok och försiktig för annars kan det sluta riktigt illa.


29 september 2016
Helags till Fältjägarstugan.   12 km

"Titta det snöar", ropade någon.  Alla i nödrummet kollade ut genom fönstren. Jovisst det snöade ymnigt och snön låg kvar.

Per Holmqvist, en kille som kanske ska köra Vita Bandet i februari, han tittade på mig och ropade: "Nu blir det Vita Bandet för dig". Han försökte vara rolig. Jag tyckte inte alls att han var rolig för det var ju fruktansvärt att det kom snö i slutet av september.

Satte igång med att kolla SMHI och yr.no för att se väderprognosen. Det såg inte så bra ut. För varje kommande dag skulle temperaturen gå ner en minusgrad: fredag -2 grader, lördag -3 grader, söndag -4 grader och så vidare.

Beslutet blev att ta sig från Helags snarast för att inte riskera att bli insnöad där.

Vi hade precis börjat vandringen mot Fältjägarstugan när det började snöa ymnigt. Efter någon timme övergick det i regn och till slut blev det uppehåll. Vädret påminde om aprilväder.

Vi blev ensamma i Fältjägarstugan Prada och jag. Hängde upp allt blött och satte fart på kaminen. Det var extra viktigt att torka de fingerhandskar som jag fått låna av Anders. Han och Per skulle för övrigt avsluta vandringen i Ljungdalen.

Ute ökade vinden och regnet öste ner. Usch usch!


30 september 2016
Fältjägarstugan till Långbrottsstugan.   22 km

Vi kom iväg redan halv åtta på morgonen och då möttes vi av hård vind, minusgrader och vågrätt snöande (fork heter det på Öland). Många vattenpölar hade en tunn ishinna. Spänger (en spång / flera spänger) hade is på sig och var riktigt hala.

Rastade första gången i prismastugan Svaaletjahke och sedan i vindskyddet vid Klinken som ligger i en dalgång, samma som Ramundberget och Bruksvallarna. Där nere var det varmare och svag vind, ett helt annat klimat jämfört med uppe på kalfjället.

Vi vandrade inte ända till Fjällnäs eftersom det var alltför långt, 31 km från Fältjägarstugan. Jag skulle inte ha hunnit dit innan mörkrets inbrott. Istället blev övernattningen vid Långbrottstugan, en prismastuga. Det finns en urgammal nästan förfallen stuga alldeles intill som också heter Långbrottstugan men det är inte den man menar på kartan, utan det är en modern så kallad prismastuga som är själva raststugan.

Normalt enbart vid nödsituationer har man rätt att övernatta i en sådan raststuga men jag bedömde att vårt läge var svårt: 9 km kvar till Fjällnäs, hård vind med inslag av snö och snart totalt mörker. Därför blev det guld värt att få söka skydd i raststugan.

Att det är så nära till Fjällnäs, det passar bra eftersom jag ska in till Funäsdalen för att handla.



1 oktober 2016
Långbrottstugan till Fjällnäs.   9 km

Kaminen i Långbrottstugan har sett sina bästa dagar. Med ett föremål av metall lyckades jag till slut få upp luckan till kaminen som hade rostat fast. Sedan kom det rök ur många rosthål, men till slut brann det fint och värmen kom tillbaka i våra kroppar. Vi somnade och kaminen blev kall och då kom det värsta. Mitt i natten så upptäckte jag att rummet hade massor av flygande aska. Det var vitt i luften i skenet av pannlampan. Vinden hade tömt kaminen på en del aska eftersom luckan till den inte gick att stänga helt! Allt i rummet hade aska på sig: Kläder,  sovsäckar och ryggsäcken. Dessutom fanns en obehaglig röklukt i rummet.

En annan brist är att prismastugans förankringar med stålwirar är dåligt spända, så vid storm kommer den förmodligen att flytta på sig en bit.

Nu kommer vi till utedasset och här kommer en lustig (sorglig) historia. Det jag var med om på dasset är något alldeles nytt för mig:
Vinden genom sitthålet var så kraftig att bajspapperet inte ville falla ner. Istället flyg det äckliga bruna papperet ut i rummet. Jag löste problemet med att sittandes på golvet, som när man bajsar i naturen, torka rumpan. Sedan med kraftig snärt, som vid en backhand i bordtennis, kasta ner toapapperet i hålet.
Jag kommer att skriva ett brev till Länstyrelsen i Jämtland om det här, ja inte om dasset ... ... ... men om kaminen.

Vandringen mot Fjällnäs fick en dålig start, för jag valde fel stig. Såg så småningom på GPS'en att jag befann mig en bit från leden och då bytte jag riktning för att komma rätt. Men slarviga jag valde fel ny riktning, för GPS'en visade efter ett tag att jag var ännu längre bort från leden! Då insåg jag att det är bäst att tänka till. Jag tog fram kompassen och lade kartan (=telefonen) i nord-sydlig riktning och vred kompasshuset. Då blev det lätt att finna leden med hjälp av kompassen. Det hände mig samma sak vid ett annat tillfälle och felet jag gjort är att lita på lokalsinnet. Det är klokast att inte hålla på och gissa utan att istället använda kompassen. Det här kommer under fliken "Mina tips" sedan.

Väl framme i Fjällnäs och Strandgården kom en överraskning. Min vän Björn Johansson hade bokat boendet åt mig där och innan jag ens fått av mig kängorna så kom en bricka fram med varm mjölkchoklad, ett dricksglas fullt med vispgrädde och två varma kanelbullar! Oh vad gott det gjorde! Björn hade beställt det till mig, det var omtänksamt.

Bastu med värdfolket, god mat i restaurangen med efterrätt och sedan bilskjuts av dottern ända till Funäsdalen för att handla mat. Tyvärr så fanns inte frystorkat på ICA Maxi, som det gjorde på ICA i Åre, så med hjälp av Eva-My fick jag improvisera. Hon är en erfaren äventyrare som visste.

Jag hade köpt för lite hundmat insåg jag. Men Eva-Lotta på Strandgården kunde sälja hundmat så det löste sig.

Vill passa på att rekommendera Strandgården i Fjällnäs för jag blev verkligen helnöjd.



2 oktober 2016
Fjällnäs till Skedbrostugan.   27 km

Startade tidigt då det fortfarande var halvmörkt. Vid sydöstra sidan av sjön Malmagen börjar Tännån. Där finns ett vadställe enligt kartan (ett kryss), men det är smartare att gå över en privat bro, bara 100 m nedströms, och där börjar leden.

Det var riktigt kallt och jag frös om fingrarna och om ena fotens tår. Rörde på kroppsdelarna för att få igång blodcirkulationen.  Det kändes lite nervöst för jag var egentligen inte rustad för kyla och snöande. Det kom små snöfall emellanåt och snötäcket var ungefär en halv till 1 cm tjockt. Ibland var det svårt att se var leden gick för färgmarkeringarna i orange hade blivit täckta av snö. Allt eftersom blev det tunnare och tunnare snötäcke.

Efter 10 km, vid vindskyddet Broktjärnskojan, blev det lunchpaus. Kojan är egentligen en kåta. Det är stökigt och otrivsamt där men jag fick vindskydd.

Det är alltid en skön känsla när jag kommer fram till en STF stuga och vid den här tiden på året så är alla stängda och obemannade, men ett nödrum eller säkerhetsrum finns alltid öppet. Gasen är bortkopplad men så snart som kaminen blivit varm värmer man på kaminens platta, så då slipper man slösa på egen gas. Utedassen är alltid fräscha med toapapper och ibland till och med sprit för händerna.

  
3 oktober 2016
Skedbrostugan till Rogenstugan (via Käringsjön).   27 km

Minus 5 grader på morgonen, klarblå himmel och helt vindstilla!  Ett extraordinärt gudomligt fint väder. Tack vare att marken var frusen så fanns inga blöta ställen. Hörde orrspel och det var för tredje gången den här hösten, konstigt för parningsspelet ska ju bara pågå under våren! Möjligen är det vanligt att orrar tar fel på vår och höst när hösten är fin.

Fotograferade hår från myskoxe, som ju är ett stort och farligt djur! Jo det är sant!
Hårtussen fanns intill husknuten och hittades i september år 2015. På vintrarna finns myskoxarna i Sverige norr om sjön Rogen och det är ju ungefär där som Skedbrostugan ligger. En Vita Bandare skulle alltså kunna möta dessa djur. "Om du möter en myskoxe - ta det lugnt och håll dig undan", kan man läsa på skyltar. 

Alla klagar över sten i Rogen men jag tyckte inte att det var så förfärligt hittills. Jo visst fanns det mycket sten emellanåt men i vissa partier var det väldigt lätt att gå. Stenarna söder om Rostahytta, utmed Nordkalottleden uppe i Norge, de kändes nog jobbigare för mig.

Under vandringen i Rogenområdet var jag hela tiden så fascinerad av hur vackert det var. Att vädret var fint hjälpte säkert till så att naturen blev så extremt vacker.

På eftermiddagen hade solen lyckats smälta isen på leden så då kunde det som vanligt bli lite geggigt ibland.

Det går bilväg till Käringsjön och det tycks vara en startplats för både vandring och paddling med kanoter som man hyr ut. Just turen mellan Käringsjön och Rogenstugan är 5 km och på skyltar rekommenderades den för barnfamiljer som en vacker och lätt led.

Jag såg en lappmes, som är snarlik talltitan, och den ska tydligen vara vanlig i området.

Rogenstugan ligger vackert till, alldeles intill sjön och jag övernattade i "säkerhetsrummet", ett mysigt rum med två bäddar och kamin. Även här, liksom i Skedbrostugan, var gasen inte inkopplad.

Det är 17 km till nästa övernattning som är Storrödtjärnstugan, och då är det bara 22 km kvar till Grövelsjön Fjällstation via Hävlingsstugorna.



4 oktober 2016
Rogenstugan till Storrödtjärnstugan.   17 km.

Exakt samma underbara väder som dagen innan, lite kallare bara. Så fantastiskt vacker natur! Det blev en tidskrävande vandring för den här sträckan har ibland extremt mycket sten.

Vid lunchen satt jag så skönt med sol, vindstilla och ryggstöd och det blev en skön tupplur eller power nap på 15 minuter.

Jag fick en idé och provade om det möjligen fanns telefontäckning - och ja det lyckades. Fjällnäs var senaste tillfället, så nu äntligen kunde jag ringa hem. Även i Storrödtjärnstugan fanns lite telefon täckning.

Som vanligt var det riktigt skönt att komma till STF-stugan och alldeles ensamma - som vanligt.


5 oktober 2016
Storrödtjärnstugan till Hävlingsstugorna.   10 km

Var ute och pinkade mitt i natten och fick då se en fantastisk stjärnhimmel och dessutom norrsken.

Vädret var exakt lika fint som dagarna innan. Nu lite kallare på morgonen, minus 6 grader. Åter igen, vilken fin avslutning på Gröna Bandet!

Nu förstår jag helt alla som klagar över stenar i området Rogen.
Eländet tar ju aldrig slut! Utmed hela sträckan från Broktjärnskojan till Hävlingsstugorna har leden sten, visserligen med stenfria stigar då och då. Den sista kilometern ner mot sjön Hävlingen är däremot helt annorlunda med väldigt vacker natur och NOLL stenar! Då njöt jag i fulla drag.
 
Den enda stugan i Hävlingen som var öppen, Vandrarstugan, den är väldigt stor och det tog många timmars eldning i kaminen för att få upp temperaturen lite. Några snickare höll på att bygga ett nytt hus vid strandkanten. Stugorna drivs av Länsstyrelsen i Dalarnas län. Här fanns faktiskt gasol inkopplad, men för övrigt så är allt bättre i STF's stugor; det är mera ordning och reda i de stugorna.

"Sista natten på fjället", det kändes konstigt för efter nästan tre månader (84 dar) så har vandrar-livet blivit till vardag - och nu börjar ett nytt liv.



6 oktober 2016
Hävlingsstugorna till Grövelsjöns Fjällstation.   13 km

Vädret var kallt, det var minus 6 på morgonen, lite mera vind den här dagen och solen fick tränga igenom tunna moln.
Att vandra 13 km när jag visste vad som snart väntade, det var ingen ansträngning alls. Jag nästan flög fram! 

Kom att minnas när Jenny (dottern) och jag vandrade här för länge sedan. Hon hade sin hund Dobberman Alice och jag hade min Golden Retriever Smilla. Vi hade åkt båt från Grövelsjöns Fjällstation över sjön till Norge och sedan vandrade vi via Hävlingen tillbaka till fjällstationen. Det var varmt och vi såg fram emot att kunna ta en öl när vi snart var framme.
"Eeen kaaall öööl ... ... ... en kall öl"
 Eeen kaaall öööl ... ... ... en kall öl", sjöng vi taktfast.
Ölen på fjällstationen var supergod, vill jag minnas!

Flaggan var hissad vid Grövelsjöns Fjällstation och det blev en känslosam syn.
Underbar fjällvandring har det varit och det är underbart att vara framme!
                                                 *****

onsdag 14 september 2016

13/9-22/9 Gäddede till Åre

Gäddede till Åre.   Nu är jag framme i Åre!

Gröna Bandet är totalt ungefär 130 mil = 1300 km.
Har hittills vandrat 108 mil från Treriksröset
och det har tagit 2 månader och 8 dagar.
Nu är det alltså 22 mil kvar till Grövelsjöns Fjällstation i Dalarna.

Här följer:
o     Dagsetapperna som de varit
o     Några bilder
o     Konsten att hitta Lantmäterits kartor
o     Sammanfattning 13/9 till 23/9, Gäddede till Åre
o     Dagbok 11 dagar

Så här blev alla dagsetapper:

Start i Gäddede.
13/9   25 km till Hällingsåfallet.   Tält
14/9   17 km till Lobbersjön.   Tält
15/9   17 km till Vinklumpens topp.   Tält
16/9   15 km till Valsjöbyn
17/9   23 km till Rörvattnet.   Tält
18/9   19 km till Jänsmässholmen -9 km.   Tält
19/9   23 km till Olden -6 km.   Tält
20/9   25 km till Storfjällmyren (Olden +20 km).   Tält
21/9   26 km till Hövallens topp (Kall/Krok -6 km).   Tält
22/9   23 km till Tjärntorpet (Åre -15 km).   Tält
23/9   21 km till Åre

Åre, ett efterlängtat etappmål !!!
Prada gillar inte heller asfaltvägar
Älg-landet = "Mitt i ingenstans" mellan Olden och Kall
Solnedgång på toppen av Vinklumpen


Så här hittar man Lantmäteriets karta på nätet:
http://kso.etjanster.lantmateriet.se
"Topografisk" är standard och är bäst, men det kan ändras.
Sök efter Gäddede till exempel.
När man förstorar (med fingrarna t.ex.) då blir kartan extremt detaljerad.
=======================================================================
=======================================================================


SAMMANFATTNING 13/9 till 23/9, Gäddede till Åre:

De här elva dagarna har varit helt underbara vädermässigt. Sista dagen dock regn.

Jag tycker inte att jag behövt gå så mycket på asfaltvägar. De flesta Gröna Bandare ogillar det här avsnittet. Mitt ovanliga vägval har jag att tacka. Jag har för mig att Elin Adler valde ungefär samma väg då år 2015.

För åter igen (känner mig upprepande) hellre gå oledat genom skogar än att vandra på asfaltvägar för det är så fruktansvärt på många sätt.

Min mat, pemmikanen, tog slut en dag för tidigt men jag hade sötmandel kvar.
Jo just, om pemmikan, Rubaboo är ett recept som jag nu provat men utan torkad lök och smör. Det var jättegott. Man blandar i potatismospulver i "köttsoppan".

Annars är det väldigt gott med Knorr köttbuljong och pemmikan.

De här båda recepten ger extremt mycket godare pemmikan, än att bara äta den som den är med sked, trots att jag haft i både salt och svartpeppar när jag tillverkade. Jag kommer att sakna pemmikanen nu under sista etappen Åre till Grövelsjöns Fjällstation.


------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK som omfattar 11 dagar: 

13 september 2016 
Gäddede till Hällingsåfallet.   25 km.

Helt fantastiskt gudomligt väder! 

Tackade den underbara ägaren av campingen och vandrade iväg i riktning mot Norge. 
Efter 2 km asfaltväg så började grusvägen till Hällingsåfallet. Väldigt få bilar och emellanåt riktigt vackra vyer. Tog av nederdelen på mina byxor och vandade med kortbyxor och det var många, många veckor sedan det var möjligt. 

Väl framme tältade jag vid vändplanen. Precis som jag hade gissat så fanns där toaletter, bord att sitta vid och eldstad. Det var en riktigt mysigt plats som är välkomnande för turisterna. Väntade med att titta på sevärdheten: fallet. 


14 september 2016
Hällingsåfallet till Lobbersjön.   17 km.


Sevärdheten, alltså fallet, det är verkligen häftigt! Man har byggt skydd så att inte folk ska råka illa ut där det är brant och det är rullstolsvänligt. Det är Hällingsån som plötsligt saknar mark så vattnet faller lodrätt djupt, djupt ner. Med solen i ryggen kan man se flera regnbågar.

Det här var ytterligare en strålande dag med väder som inte kan bli bättre. Det blev en fin skogspromenad med solstrålar som trängde igenom barrskogen. Vid ett par tillfällen skrämde vi upp tjädertuppar.

Satte upp tältet vid höjden just innan Lobbersjön. Gissa vad som hände när vi precis kommit in i tältet? Jo det började att regna! Men det var ett stilla, lätt sommarregn (äh höstregn), men jag visste ju att det fina vädret skulle fortsätta, så regnet gjorde ingenting. Ljudet från regnet blev naturens vaggvisa.

Kvällsunderhållningen för övrigt blev en familj fjällripor som bjöd på sina läten även fast det blivit mörkt. Det låter som om de skrattar och ibland tycker man att de pratar med varandra med ett kurrande ljud.
  


15 september 2016
Lobbersjön till Vinklumpens topp.   17 km.


Nu bara kalfjäll. Enorma vidder med kalfjäll. Vädret fortfarande strålande fint. Ju längre jag vandrade desto häftigare vyer. Många miltals bort syntes de höga blånade norska fjälltopparna.

Det har börjat att torka upp nu i markerna så vandringen är lite torrare nu.
Ideligen stötte jag på små grupper av renar och de är så skygga, möjligen beror det på att jag har "en vit varg" med mig.
 
Mötte en människa - kors i taket! Det var länge sedan. Martin hette han, en fågelskådare från Danmark som också var pensionär. Han verkligen njöt av den storslagna naturen och tyckte att Danmark var då inget i jämförelse. Med stor inlevelse berättade han om sitt möte i södra Sverige, med tre stycken sommargyllingar på riktigt nära håll. Han var omringad och de sjöng alla tre och hade en slags fågeldans för sig. Blick stilla fick han njuta av, enligt honom, den allra vackraste fågelsången på denna jord.

Valde att sätta upp tältet på den allra högsta punkten uppe på Vinklumpen 864 möh. Då fick jag en vacker solnedgång och morgonsolen kunde nå oss tidigt på morgonen. 



16 september 2016
Vinklumpens topp till Valsjöbyn.   15 km.


Morgonsol i tältet men snabbt blev det sedan molnigt, men inget regn.

4 km ner till Bågavattnet där det sedan blev till att gå 11 km grusväg fram till Valsjöbyn. Man förstår att fiske är attraktivt i den här bygden för det finns vägskyltar mest överallt och skyltarna har nästan alltid ordet "tjärn" i sig. Dessutom är de numrerade, typ B9.

Frågade de första personerna jag mötte, i början av byn, om de möjligen kunde rekommendera något ställe där vi kunde bo över natten.

"Går du Gröna Bandet", frågade då en av männen. Döm om min förvåning när han sedan säger: "Jag har en stuga där uppe (han pekade) men värmen är inte på ... ... ...". Där kan du få bo. Han berättade att han var intresserad av både Gröna och Vita Bandet och att han brukar kolla på nätet på vitagronabandet.se ganska ofta.

Vilken underbar man! Magnus hette han. Så Prada och jag fanns plötsligt i en stor och fin stuga med värmen påslagen, varmvattenberedaren på, vatten i kranarna och TV'n påslagen! 

Det är något magiskt med Gröna Bandet, börjar jag förstå, för folk blir så himla vänliga när man nämner det.

Till och med på lilla ICA-affären i Valsjöbyn visste kassörskan allt om Gröna Bandet, till exempel att det är 130 mil långt. Kassörskan hade en speciell dialekt som folk tydligen har här. Det är ju väldigt nära till Norge och det är tack vare norrmännen som ICA-affären inte läggs ner, för byn har bara ett 60-tal innevånare.

Nu kunde jag ladda alla batterier och jag kunde duscha och lukta gott (så att Prada blir glad). 



17 september 2016
Valsjöbyn till Rörvattnet.   23 km.

Kom iväg tidigt. Det blev en tråkig vandring eftersom det blev väg-vandring.

Det duggade så gott som hela dagen. Det var så små regndroppar att när man tittade på en vattenpöl eller på en tjärn, då kunde man inte se att det regnade.

Rötviken har en ICA-affär så där tittade jag in. Även i den här affären så visste man vad Gröna Bandet är.

Tältade 3 km från Ansättån i skogen, utmed Ansättåleden.


18 september 2016
Rörvattnet till Jänsmässholmen -9 km.   19 km
 
Vaknade upp till ett underbart väder. Gudomligt väder helt enkelt!

Att det var dimma/duggregn dagen innan var nog bra för Pradas trampdynor på asfaltväg. "Inget ont som inte har något gott med sig".

Ansättåleden trodde jag var en led som saknade vägar, men det visade sig vara fel. Leden är ju ny och finns ännu inte i kartan. Leden börjar direkt efter dammen vid Rörvattnet och sedan går den på väg cirka 2 km. Därefter ett kort avsnitt med skogsstig upp till "stora" vägen, en grusväg som ligger 300 m från Bustadtjärnen. Sedan går leden 7 km på den stora vägen till vändplanen där vägen tar slut. Där kan man säga att den trevliga Ansättåleden egentligen börjar. Nu med facit i hand, så tycker jag att man redan i Rötviken bör välja att gå söderut över bron och sedan nästan direkt ta vägen med vägbom som går söder om sjön Lockringen. Den vägen blir bättre och närmare än att gå via Rörvattnet.

700 m söder om Storforsen är det skyltat att Ansättåleden går in i skogen, men ett tips: strunta i det och gå vägen istället för leden dyker upp på vägen igen efter ett antal hundra meter. Man har förmodligen gjort så för att "visa upp" två vackra tjärnar.

I raststugan, 1 km väster om "byn" Ansätten, där kan man sova över för det finns kamin, ved och sängar. Jag övernattade inte utan skrev in i boken och vandrade vidare.

Det var väldigt vackert vid Ansätten med ett öppet landskap. Där finns tre gamla torp på rad. Det mellersta hade för övrigt ett förnämligt utedass; "Afskräde" stod det på en vacker skylt på dassdörren.

Vid det tredje torpet börjar stigen till Jänsmässholmen. Men, varning för att komma fel, för det gjorde jag. Tyckte att jag hela tiden följde stigen och fyrhjuling-spåren men när jag kollade GPS'en (en smartphone med  Android och med kartan i Appen MapApp Topo) så var jag ungefär 1 km fel mitt ute i ingenstans. Då tog jag fram kompassen och orienterade mig rakt västerut, över blöta myrar och genom täta skogar. Plötsligt var jag på stigen. Då blev jag så glad! GPS'en visade också exakt att jag var på stigen.

Valde att tälta mitt i skogen för Prada haltade oroväckande mycket efter "orienteringen". Det hade varit jobbigt för hunden att gå "över stock och sten" där det inte finns stigar.


19 september 2016
Jänsmässholmen -9 km till Olden -6 km.   23 km

Ytterligare en dag med kanonväder.

Prada hade massor av energi och haltade inte alls. Hon jagade skogsmöss och till och med galopperade med klövjeväskan på. 

Väldigt trevlig stig mellan Ansätten och Jänsmässholmen. Många kilometer går man på en ås eller en rygg med myrar och tjärnar omväxlande på båda sidor. Närmare Jänsmässholmen övergår stigen till en gammal väg som är lätt att gå på.

En liten varning bara: Stigen byter riktning nära den största tjärnen: 45 grader vänster. Om man inte är uppmärksam på det, då blir det till att irra omkring ett tag som jag gjorde.

Pratade med en lapp som bodde mitt i byn. Han berättade lite om de båda byarna. Man hade förr i tiden getter i Ansätten och tillverkade getost. Stigen var kommunikationsleden mellan de båda byarna.

Jag passade på att torka sovsäckarna och tältet i solen.

Strax söder om Jänsmässholmen valde jag vinterleden som efter 3 km kommer fram till en skogsbilväg som går mot Olden. Vinterleden var väldigt blöt men belöningen kom med skogsbilvägarna sedan. Tältade vid vägen.


20 september 2016
Olden -6 km till Storfjällmyren (Olden +20 km).   26 km

Det här blev ännu en finfin dag. Snart är jag bortskämd av alla dagar utan regn. Det är så stilla, så vackert med höstfärger och så lagom varmt. Jag bara njuter. Tack naturen!

Vaknade av ett orrspel. Antingen en spelgalen orrhane eller så är det så fint väder att hormonerna i orren tycker att det är vår.

Träffade en trevlig man, Uno Nilsson från Olden och vi småpratade en lång stund. Uno bor granne med Stig Nilsson som senare kom åkandes med bilen när jag åt frukost vid en rastplats. Stig hade massor att berätta och han har full koll på alla Gröna Bandare. "Jag tänkte att vid den här tiden så borde du vara nere vid stora vägen i Olden", sade Stig. Han hade läst i min dagbok i bloggen att vi tältade 6 km norr om Olden. "Sedvanlig GB-fotografering" enligt Stig, och sedan vandrade jag vidare.

Strax söder om bron över Storån valde jag grusvägen som går alldeles söder om sjön Yttre Oldsjön. Det är en helt annan upplevelse att gå grusväg jämfört med asfaltväg. Vid Nyhem lämnade jag vägen för att gå över berget, via en vinterled, till Västsjön. Träffade i Nyhem ännu en trevlig man, Frits Ragnarsson. Han gav mig fina tips om färdvägarna.

Frits hade en spännande berättelse om när han mötte en stor björn uppe i skogen.  På bara 30 meters håll möttes de men sedan lunkade björnen iväg åt ett annat håll. En annan färsk björnrapport: Uno och även Frits hade sett en älg som veckan innan hade blivit riven av en björn. Ett stort stycke hud hängde under halsen och den hade rivmärken på ryggen. Märkligt nog så undkom älgen björnangreppet. Det fanns gott om björnbajs vid Hållbodarna (där jag tältade)
och man kunde se älghår i björnbajset. Eftersom man sett en älgko med två kalvar och att det sedan saknades en älgkalv, så tror man att den blev björnmat.

Kartan stämde inte överens med verkligheten så det strulade vid bergstoppen norr om Västsjön. Det fanns en nybruten skogsbilväg som inte kommit in i Lantmäteriets karta. Kollade på nätet i deras hemsida och i satellit-kartan där fanns vägen.

Det planerade målet var Bleckåstjärnen men stigen från Rörtjärnen fanns inte längre, den var totalt igenvuxen så det blev omöjligt att bana väg i "djungeln".

Därför valde jag att vandra vidare utmed skogsbilvägen ända till dess att den tog slut, väster om Storfjällmyren, med en vändplan. Där tältade jag.


21 september 2016
Storfjällmyren (Olden +20 km) till Hövallens topp (Kall/Krok -5 km).   26 km

Den här dagen lyckades inte solen tränga bort dimman. Men det blev ändå ett skönt gråväder eftersom det var vindstilla och varmt.

Plötsligt hörde jag motorljud och bilar som parkerade alldeles intill mitt tält tidigt på morgonen. Det visade sig vara fyra älgjägare från Dalarna. Jag skulle senare gå i en annan riktning, så jag skulle inte störa deras jakt.

Nu väntade dagens svåraste uppdrag, som var att vandra 1,5 km oledat till nästa skogsbilväg. Under en timme orienterade jag mig genom skogen som bestod av gamla granar och många blöta partier. Där fanns massor av älgspår och vid ett tillfälle hörde jag också en älg. GPS och kompass var ett måste för att inte gå vilse. Jag hittade rätt och kunde vandra vidare.

En jägare stannade sin bil när jag var vid Djupsjön och frågade: "Hur kommer det sig att du vandrar här, "mitt i ingenting". Jag berättade att det här var närmaste vägen mellan Olden och Åre.

Under hela dagen kom inte en enda bil men sent på eftermiddagen dök det upp minst tio bilar på kort tid. Jag fattade: Jaktlaget hade slutat jaga för dagen.

När man vandrar på skogsbilvägar så är det vanligt att man ser t.ex. tjädrar och det beror på att de äter grus. Den här dagen såg jag ovanligt många tjädrar och dessutom en uggla och många korpar med sina läten.

Nästan allt i det här stora området mellan Olden och Kall genomsyras av älg och älgjakt. Så gott som alla byggnader har älghorn uppsatt på fasaden. Skogsbilvägarna har alltid vägbommar med hänglås och alla vägarna har jakttorn och skjutlavar på nästan alla sträckor.

Tältade vid en plats nära toppen på Hövallen som ligger strax norr om Kall och Krok.


 22 september 2016
Hövallen (Kall/Krok -5 km) till Tjärntorpet (Åre -15 km).   23 km

Började med att orientera cirka 700 m genom skogen för att komma till den skogsbilväg som leder ner till stora vägen mellan Kall och Krok (vid Sölvsved). Prada lyckades med att jaga upp en morkulla som låg och tryckte. Kompass och GPS var ett måste.

Sedan 11 km asfaltvandring till Bonäset för att sedan gå över berget till Åre Björnen. Nästan direkt efter bron i Bonäset, till vänster, startar en stig enligt kartan som ska gå upp till Kvarntjärn. Den stigen finns inte längre, men istället är den ersatt av en skogsbilväg som ansluter till, enligt kartan, vägstumpen mellan Kvarntjärn och Blåmyren.

Tältade vid Tjärntorpet.


23 september 2016
Tjärntorpet (Åre -15 km) till Åre.   21 km

Regn utan avbrott hela dygnet.
Missade stigen nära Tjärntorpet och det misstaget blev då onödiga 6 kilometer. 

Jag fick se älg! Tänk så mycket älgbajs jag har sett under hela vandringen från Treriksröset - och nu så fick jag äntligen se tre älgar gå tillsammans.

Ringde till STF Åre Torg för att boka ett hundrum. Gissa vad jag fick för svar?
Vid det här laget är jag van med det här svaret:
"Nej tyvärr våra hundrum är redan bokade." Då berättade jag hur man gjorde på STF Fjällstugan i Abiskojaure när det blev fullt: Man lät hundägarna sova i vedboden och det tyckte de var helt okay.
Då fick jag höra att jag var välkommen till STF Åre Torg för hon skulle lista ut en reservplan.

Mellan Fröå och Åre Björnen finns en genväg.

Fikade i Åre Björnen: kanelbulle och kaffe. Fick njuta av varmt vatten i tvättställ och en riktig toalett. Den lyxen hade jag senast i Valsjöbyn.

7 km asfaltväg väntade sedan mellan Åre Björnen och Åre. Det var fredag eftermiddag och mycket trafik. En bil var 5:e sekund att jämföra med kontrasten: den totala tystnaden en hel dag i "landet mitt i ingenting" söder om Olden. Halvvägs till Åre upptäckte jag att det fanns en smal stig utmed vägen och då kändes det säkrare, eftersom Prada alltid går okopplad bakom mig.

Checkade in på STF Åre Torg, duschade Prada och gav mig ut på sta'n för det pågick en höstmarknad för fullt.

Åt på restaurang, rastade hunden och köpte godis.

Det blir 2 nätter i Åre. Vilodag behövs nu.