Nu finns mer än 300 st. foton upplagda.
De är indelade i grupper från norr till söder.
De här länkarna finns att klicka på:
Nu har Prada fått en ny klövjeväska, som jag lovade henne.
Den här har inga remmar mellan frambenen, så nu blir det inga skavsår.
Tillverkaren heter Doggles och benämningen är "Extreme Outdoor Gear EX Packs".
Text om en häftig anfader, en lapp, finns nu i inlägget: "Dag 18, den 16 augusti".
Det handlar om att i Jäkkvik hittar man spår av mina rötter.
En lapp som tog namnet "Sundelin" har ristat in sina initialer där.
Recensioner av utrustning och kläder
En ny flik finns nu. Många bilder.
Där kan man läsa om vad jag tycker om den utrustning som jag hade med mig.
Den här bilden tog Bron, en tjej från Skottland. Hon skickade bilden till mig efter hemkomst.
Många bilder har jag ju tagit på hunden, men nästan inga foton på mig själv.
Tack alla som varit delaktig i äventyret.
Ingen nämnd och ingen glömd.
Men jag vill ändå nämna några:
Tack min kära fru Ketan
Du har drabbats så himla mycket av alla mina förberedelser.
Redan i november började jag torka kött i "pyramiden"
som tog så'n stor plats.
Många saker har inte blivit gjorda på grund av att jag
prioriterade förberedelserna.
Så lämnar jag Dig ensam i nästan fyra veckor.
Tack för att Du stöttade mig trots allt!
Du är bäst älskling!
Tack alla på Facebook och på bloggen och i email ...
... som har "Gillat" och som har skrivit härliga
kommentarer.
Ni är nog de personer som verkligen givit mig
mest energi.
Ni har betytt så himla mycket!!!
Tack min kära dotter Jenny Ströbäck
Du har verkligen fått mig att börja träna.
Tack vare Dig så genomförde vi Halv-Klassikern tillsammans.
Endomondo appen var Din idé.
Dina friska hejarop och beröm har känts så bra.
Tack Hans-Erik Bergman (min syster Ullas Hörnells man) för att
Du delade med Dig
av all Din erfarenhet från fjällvandringar.
Ecco kängorna går inte att få skavsår i, tycks det som.
De är så sköna och så rejäla. Precis som Du sade för 3 år sedan.
Nu skulle jag visserligen ha valt mina Ecco Biom med just
Gore-Tex,
men det är märket Ecco som gäller.
Du tipsade också om att använda Leukoplast 5 cm som
förebyggande skavsårsskydd av foten - för säkerhets skull.
Eftersom den här vandringen var så särskilt viktig,
så gjorde jag precis så som Du visade. Suveränt!
Tack Björn Johansson - utan Dig hade det inte blivit någon
Kungsled vandring.
Sjukgymnasten i Katrineholm som Du tipsade om,
han gjorde stötvågsbehandling nio gånger på min onda hälsena.
Efterläkningen 6-8 veckor efteråt har nog gjort susen.
Sedan Din fjällvandring på 130 mil,
Treriksröset till Grövelsjön,
var nog det som inspirerade mig till att starta det här projektet.
Din Golden Retriever, dottern Bella och Du har ju gjort en otrolig
prestation!
44 mil är fullt tillräckligt, aldrig 130 mil Gröna Bandet för
mig. Men osvuret är nog bäst ...
130 mil blir nästan precis 3 stycken 44 mil Kungsleder!
Det är ju ruskigt långt!
Tack mina kära systrar Birgitta "Bitte" Edlund och Ulla Hörnell
Ni hjälpte mig att minska vikten av ryggsäcken några kilo.
Hela tiden har Ni båda verkligen gjort mig stark.
Himla fina systrar jag har!
Ett tack också till Roland och Ewa i Jäkkvik
Oförglömligt hur väl jag blev omhändertagen.
Ni eldade igång värmepannan bara för min skull.
En kunglig middag som till och med överträffade
fjällstationernas ryktbara 3-rätters middagar.
Tack Camilla Ulltin
Ditt till synes lilla futtiga tips kan tyckas inte vara värt
något.
Men oh så rätt Du hade!
Jag klippte inte tånaglarna innan vandringen.
Hade noll problem.
Nu kommer beviset: Jag klippte tånaglarna just innan Hemavan.
Tänkte att jag kan ju inte basta med en massa gubbar och då
ha långa tånaglar.
Men det straffade sig. Fick problem med en av tårna,
på grund av att jag inte lydde Dig.
Tack Timo "Origo".
Det var Du som skrev så fint om pemmikan på www.utsidan.se.
Ordet stavas med "c" lika ofta: pemmican.
Du hjälpte mig att börja tillverka själv.
Även om smaken är lite ovanlig, så
anser jag att pemmikanen bidragit till
den lyckade vandringen.
Vi mådde jättebra och var fettdrivna mest hela tiden.
Nej förlåt Prada, min duktiga hund.
Höll på att glömma att tacka min underbara vandringskompis.
Hon stannade ofta till vid halvstora stenar
och på det sättet föreslog att vi borde ta en paus.
Så gjorde hon när vi slarvat med pauserna.
Extremt klokt - nästan ofattbart!
Jag var inställd på att vandra i en timme,
sedan vila 15 minuter,
vandra i en timme igen - och så vidare.
Ofta blev det inte så tyvärr.
Men tack vare hunden så blev det många pauser.
När hon fick vittring på lämmel eller gråsork,
så blev det ett bra tillfälle för mig att vila på stavarna.
*****
