Sammanfattning 30/7 till 7/8
Abisko till Saltoluokta. 14,9 mil = 149 km
Så här blev detaljerna:
Start i Abisko
30/7 23 km till Abiskojaure
31/7 17 km till 3 km före Alesjaure. Tält
1/8 3 km Vilodag i Alesjaure
2/8 22 km till 3 km före Sälka. Tält
3/8 16 km till 2 km efter Singi. Tält
4/8 11 km till Kaitumjaure
5/8 9 km till Teusajaure
6/8 26 km till Suorva dammen via 900 m båt och via Vakkotavare. Tält
7/8 22 km till Saltoluokta (2 km båt: M/S Langas)
Summa 14,9 mil = 149 km
Nu finns alla mina tips till fjällvandrare samlade bakom en ny flik: "Mina Tips". Jag fyller på med flera tips så fort som jag har några.
Här tre exempel kopierade från fliken "Mina Tips":
Tips 2: Om blixtlås och att alltid stänga.
Direkt efter att du öppnat ett blixtlås ska det stängas. Gör det till en vana. Stäng även om fickan är tom för annars, förr eller senare, så händer det som inte får hända, att du tappar bort saker som ramlat ut.
Tips 25: Om att stanna för att titta.
Att gå och samtidigt titta upp, det är som att tigga efter problem. Det är sååå lätt att stuka foten eller att ramla omkull. Nej istället; stanna upp och var blickstilla när du ska se dig omkring.
Tips 29: Om extra vänlighet.
Innan du lämnar ett ställe så ladda kaminen med näver och tunna vedpinnar på så'nt sätt att nästa gäst bara behöver tända en enda tändsticka för att få full fart på elden. Då kan det vara full fyr i spisen redan innan ytterkläderna hunnit av! Sedan smittar det här av sig så även nästa gäst får kanske också uppleva samma goda vänlighet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här norra delen av Kungsleden har varit extra trevlig tycker jag.
Extremt vacker fjällnatur, men också för att här har jag mött så många glada fjällvandrare. Alla säger att just i år är det rekordmånga på Kungsleden!
Jag mötte en pratsam kvinna, en så'n som "pratar fortare än hjärnan hinner med". Jag berättade för henne att jag går Gröna Bandet.
Då svarade hon: "Jaha, det har jag då aldrig hört talas om. Måste vara någon slags hälsovandring förstår jag".
Egentligen så hade hon faktiskt rätt i sin gissning, trots att den ju var helt fel ... ... ...
För visst är Gröna Bandet hälsan själv! Under flera månader innan starten så tränar man: långa promenader, ofta med tung ryggsäck och det blir många timmar utomhus i den nyttiga friska luften. Sedan själva vandringen, under ett par månader (minst) så blir det ingen alkohol och kroppen får arbeta många, många timmar varje dag. Man lägger sig tidigt och sover länge. Det kan till och med bli så mycket som 9 timmars sömn ibland. Vattnet saknar klorering vilket kroppen inte är bortskämd med.
Jag äter knappt några tabletter mot högt blodtryck för det behövs inte.
Mitt hälsenebesvär i vänstra foten verkar "ha gått i ide", vilket är underbart!
Jag har rätt så ofta lite ont i ryggen där hemma, men hör och häpna: Inte ryggont en enda dag!!!
Min fru påstår att jag snarkar men jag är ganska säker på att här på fjället så snarkar jag mindre eller så snarkar jag inte alls. Att jag gått ner i vikt är nog en bidragande orsak. Ja just det, ... ... ... när vi nämner vikt: En Gröna Bandare får tillbaka sin idealvikt. De där valkarna på magen tycks ha försvunnit på mig!
Vi kan alltså slå fast en gång för alla att Gröna Bandet är också en hälsovandring!
Hunden haltade på ena bakbenet när hon steg upp en morgon. Sedan såg jag samma sak vid ett annat tillfälle då hon hade legat en stund. Det här gör mig lite orolig och därför har jag försökt att inte vandra så många timmar varje dag. Nu hoppas jag att det går över.
Att gå 3 mil = 30 km på en asfalterad landsväg, det är en riktig plåga! Även hunden led såg jag. Mellan Vakkotavare och Saltoluokta (Kebnats) så är det nämligen förbjudet för en Gröna Bandare att ta bussen.
I min förra sammanfattning så skrev jag om middagen i Abisko som var så god. Den fantastiska maträtten som jag fortfarande tänker på ibland, den heter så här för att vara exakt:
Renrostbiff * Ricotta- och svampfylld färsk pasta * Gräddsås
... ... ... och så efterrätten:
Vaniljglass * Rårörda hjortron ( plus en liten rödvinbärskvist)
Ser fram emot matsedeln i restaurangen i Saltoluokta. Den fjällstationen är vida känd för att ha en riktigt bra restaurang.
=================================================================
DAGBOK:
30 juli 2016
Abisko till Abiskojaure. 23 km.
Packade upp depåkartongen på morgonen. Kastade bort 7 st. fulla hundmatpåsar med torrfoder á 250 g för att få ner vikten ett par kilo. Kom iväg kl. 13. Regnet kom och nu fick jag verkligen nytta av paraplyet. Det visade sig fungera perfekt. Anordningen med clips i axelremmarna gör att båda händerna är fria så att jag samtidigt kan använda stavarna.
Gissa vilka som var stugvärdar? Jo ett äldre par som kommer från Svedje, en by som ligger en mil från Björna som är min hemby i Ångermanland: Bosse och Margareta Persson. Hon var klasskamrat med min syster Birgitta "Bitte" under ett par år. Han har varit rektor i Björna skola och han har jobbat med min mamma. Numera har de flyttat till Linköping. De har valt att vara stugvärd under två perioder som är cirka 2 månader. De ser fram emot Fjällräven Classic för de gillar att ta emot folk. Ofta är det tvärt om med andra stugvärdar, att de vill undvika FC.
Köpte en ölkorv och en konservburk makrill i tomatsås.
Eftersom det var fullt så fick jag säkerhetsrummet - perfekt! Vissa med hund fick sova i vedboden, så fullt var det. Tydligen är 2016 ett rekordår för norra Kungsleden.
Prada lät väldigt snorig när hon sov. Möjligen en hundförkylning.
En häftig detalj i Abiskojaure är den helautomatiska pumpen som ser ut som en propeller. Pumpen ligger i älven intill stugorna och fyller tunnor med vatten dygnet runt - helt utan ström!
31 juli 2016
Abiskojaure till 3 km före Alesjaure. 17 km.
Mötte två inofficiella Gröna Bandare, Jeremia och Hanna. De var på väg norrut. Jeremia hade lite ont i en fot efter alla mil från Grövelsjön.
Mötte en ensam ung kvinna, Julia från Tyskland. Hennes pappa hade många gånger varit i Sverige, bl.a. cyklat genom landet. Hon visade pappans kåsa som han för länge sedan köpte i Sverige.
Tältade just innan regnet kom alldeles intill en väg för 4-hjulingar. Plötsligt kom två lappar med full fart förbi oss. Regn hela natten.
1 augusti 2016
3 km före Alesjaure till Alesjaure. 3 km.
Spöregn hela tiden. Ihållande regn löd prognosen. Fick ett hundrum. Prada mår inte så bra så det blir korta dagsetapper och långsamt tempo. Hon sover mycket och har diarre.
5 stugvärdar i Alesjaure på grund av Fjällräven Classic.
Köpte Leukoplast, elastiskt bandage och makrill konservburk.
Pratade med ett ungt par som hade gått vilse. De var blöta och trötta och lyckades till slut hitta Kungsleden. Klockan 2 på natten kom de till Alesjaurestugan. Vad de inte berättade är en rysligt otäck historia som jag fick veta i Singi. Historien handlar om möjlig kallbrand! Läs mera längre ner.
2 augusti 2016
Alesjaure till 3 km före Sälka. 22 km.
Kom till Tjätkjastugan. Grinig stugvärd som klagade över att hunden inte var kopplad. Fikade utomhus. Max, en blivande sjukgymnast hade fått skavsår så jag tog fram mina saker och plåstrade om honom.
I tältet sedan provade jag de krydd-mix påsar som Ola lämnat till mig i Abisko. Pemmikan har aldrig smakat så gott! Smakerna gifte sig med varandra.
Kokade vatten, lade i kryddor och så pemmikan och rörde om. Mmmmm.
Åt alltså som soppa med sked.
3 augusti 2016
3 km före Sälka till 2 km efter Singi. 16 km.
Packade allt "inomhus" i tältet för att öva mig inför kommande regnoväder. Men si det blev på riktigt för regnet kom igång.
Vjd Kuoperjåkka raststuga mellan Sälka och Singi tog jag skydd för regnet. En stålskiva med vassa hörn rev sönder mina nya dyra Gore-Tex regnbyxor. Lagade med Leukoplast.
Där i Singi satt de två som hade gått vilse och kommit kl. två på natten.
Han berättade att de väntade på helikopter. Ett skavsår på pektån hade han plåstrat om med Compeed skavsårsplåster. Men det kändes konstigt efter några dar, tyckte han och när han tog bort plåstret så kom det massor av var och tån var svart!!! Sjukvårdsupplysningen hade i en hjälptelefon sagt att helikopter till Kiruna lasarett var jätteviktigt. Kanske att han hade fått kallbrand och måste amputera bort tån? Orsaken var att kängan hade varit för nära kaminen och gummit hade smält där framme.
I Singi var det proppfullt. Stugvärden kunde bara erbjuda tältplats, så vi vandrade vidare.
4 augusti 2016
2 km efter Singi till Kaitumjaure. 11 km.
Prada haltade med ena bakbenet när hon kommit ur tältet. Jag blev bekymrad. Lastade upp klövjeväskan på min ryggsäck så hon fick gå utan packning under en kvart. Sedan verkade allt bra. Den här dagen var kanonfin med sol mest hela tiden!
Bastade i Kaitumjaure. I bastun satt folk från Friluftsfrämjandet i Huddinge! Ove Håkansson och Rune Lindqvist var ledare för en grupp. De var 12 stycken. Pratade länge med Ove och Rune. Världen är bra liten!
5 augusti 2016
Kaitumjaure till Teusajaure. 9 km.
För Pradas skull, en kort vandring. Testade hett vatten, salt och pemmikan. Alltså inga kryddor. Misstänkte att kryddorna var orsaken till min diarré. Rune kom till stugan och vi småpratade.
6 augusti 2016.
Teusajaure till 22 km före Saltoluokta. 26 km.
Rodde över tidigt, strax efter kl. 5 på morgonen. Då slapp jag ro tre gånger.
Träffade ett par från Sollefteå som hade blivit överraskade av åskvädret dagen innan. Blixt och smäll kom samtidigt. De hade tidigare träffat en lapp som berättade att varje år så träffas renar av blixten och dör. Det är farligt att vara högt uppe på fjället när åskan går hade han också sagt.
Stugvärd i Vakkotavare var en trevlig man, Kent Karlsson från Uddevalla. Eftersom vi har bott i Uddevalla så hade vi en del att prata om.
Vi gick 10 km utmed asfaltvägen mot Kebnats. Tältade vid dammen i Suorva. Där fanns supertäckning på telefonen: 4G och alla staplar.
7 augusti 2016
22 km före Saltoluokta till Saltoluokta. 22 km.
Det regnade hela morgonen så vi kom iväg allt för sent. Det blev väldigt stressigt eftersom vi skulle gå 20 km på asfalt och sista båten skulle gå kl. 16:30. Mötte Johanna Gripsborn med sin hund, en Howart. Johanna är också en Gröna Bandare och hon startade den 16 juni i Grövelsjön. Vi utbytte en del erfarenheter. Det verkade vara en stark tjej!
30 minuter innan avgång för M/S Langas var vi framme vid Kebnats bryggan. Jag fick hundrum tillsammans med en engelsk familj med småbarn. Trerättersmiddag och trevligt bordssällskap!
Här är menyn:
Saltos älgörts- och havtornssill, färskpotatis.
Älggryta på öl från Tjers Bryggeri, kokt potatis och lingonchutney
Vaniljglass med hjortronmylta och kolasmulor
Ihållande regn och fortfarande trött hund gjorde att det blev två nätter i Saltoluokta.
*****
