Gröna Bandet
VI ÄR FRAMME !!!
 |
| En totalt fantastisk fjällvandring som slår allt!!! |
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
NYHET: "Utrustning" uppdaterad den 2017-07-01.
Under fliken "Färdväg" finns massor
av små kartor som visar vilken väg jag valde under vandringen. Genom att klicka på texten "Se KARTA" kommer kartan upp.
Prova på att klicka i det här
exemplet:
Se KARTA 13/9 25 km
till Hällingsåfallet. Tält
Se KARTA 14/9 17 km
till Lobbersjön. Tält
Se KARTA 15/9 17 km
till Vinklumpens topp. Tält
Se KARTA 16/9 15 km
till Valsjöbyn
Se KARTA 17/9 23 km
till Rörvattnet. Tält
Se KARTA 18/9 19 km
till Jänsmässholmen -9 km. Tält
Se KARTA 19/9 23 km
till Olden -6 km. Tält
...
...
...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Start den 16 juli 2016 vid Treriksröset.
Fjällvandring 135 mil (=1350 km) under nästan 3 månader.
Framme den 6 oktober vid Grövelsjöns Fjällstation.
16/7-29/7 18,1 mil Treriksröset till Abisko
30/7- 7/8 14,9 mil Abisko till Saltoluokta
8/8-14/8 15,8 mil Saltoluokta till Jäkkvik
15/8-25/8 16,8 mil Jäkkvik till Hemavan
26/8- 5/9 15,7 mil Hemavan till Klimpfjäll
6/9-12/9 9,8 mil Klimpfjäll till Gäddede
13/9-23/9 23,4 mil Gäddede till Åre
24/9-6/10 21,2 mil Åre till Grövelsjöns Fjällstation
------------------------
Totalt: 135,7 mil under 83 dagar.
Jag hade 9 vilodagar så den effektiva vandringen blev 74 dagar.
I genomsnitt nästan 2 mil om dagen: 135,7 / 74 = 1,83 mil.
Se fliken "Färdväg" för alla detaljer om färdvägen (ibland länk till karta i miniatyr).
Sovplatserna kan man se i kartan:
Färdväg / Var är jag ?
Några kuriosa:
* Lyckades alltid att vada med kängorna på utan att bli blöt. Behövde aldrig använda mina Crocs, foppaskor. Balanserade oftast på stenar med båda stavarna till hjälp.
* Var för det mesta fettdriven (kroppen var i ketos) under de inledande cirka 110 milen då jag åt enbart pemmikan och sötmandel, alltså nästan noll kolhydrater. Var aldrig hungrig då. Från Åre hade jag tyvärr slut på pemmikan och övergick då till att äta frystorkat, bröd och diverse annan kolhydratrik föda. Då var jag hungrig mest hela tiden och längtade till exempel ofta efter godis.
* Använde aldrig myggmedlet (MyggA) trots plågan under de första två veckorna. Orsak: Jag får aldrig myggbett, en bra egenskap som även min mamma hade. Däremot smorde jag in hunden ibland.
Fru, dotter och barnbarn:
Ketan, Jenny, Alda (6 år) och Thyra (4 år) kom till Grövelsjöns Fjällstation. Det blev kramar och ett kärt återseende. Vilket mottagande! Sedvanlig fotografering med handen/tassen på fjällstationens blå dörr.
Vilken UNDERBAR FJÄLLVANDRING det har varit!
Många oförglömliga fina minnen har jag fått.
Det här äventyret vill jag varmt rekommendera till alla som är i valet och kvalet till att genomföra Gröna Bandet, och inte har bestämt sig ännu.
Tack min kära fru Ketan som alltid varit så positiv när vi haft kontakt per telefon, SMS och Messenger-skype! Jag vill också verkligen tacka alla på Facebook som "Gillat" och "Kommenterat"! Jag saknar möjligheten i Facebook att Gilla de som Gillar. Tack också alla som kommenterat i min blogg och tack för alla e-mail och SMS jag fått! Det här stödet i sociala medier från alla, har gjort mig extra stark och extra glad i sinnet. Det har betytt jättemycket.
Självklart är jag också tacksam emot alla som jag mött på vägen, för de har alla önskat mig lycka till och gett mig energi. Möten med människor ger så himla mycket!
Jag och hunden har varit borta från hemmet i 85 dagar, nästan tre månader!
Åkte tåg till Kiruna den 13 juli och startade Gröna Bandet vid Treriksröset den 16 juli.
Jag kommer att lägga in bilder i bloggen för jag har fotat en hel del och den exakta färdvägen ska dokumenteras med text och bli uppritad i kartan och dessutom i tydliga små-kartor.
Nu har min fru och dotter fixat helpension i Lövåsgården, ett finfint ställe 1 mil söder om Grövelsjön. Nu väntar SPA med bastu och badtunna. Fjällstationen var tyvärr bokad av konferens med STFs alla stugvärdar, just när jag kom i mål.
Livet leker. Allt känns underbart!
=======================================================================
=======================================================================
SAMMANFATTNING 23/9 till 6/10, Åre till Grövelsjön:
Här följer:
o Dagsetapperna som de varit under den sista etappen.
o Några bilder
o Dagbok
Så här har dagsetapperna varit:
Start i Åre.
24/9 Vilodag
25/9 20 km till Trillevallen. Tält
26/9 21 km till Vålådalen
27/9 20 km till Vålåstugorna
28/9 24 km till Helags via Ljungan
29/9 12 km till Fältjägarstugan (via Svaaletjahke)
30/9 22 km till Långbrottstugan
1/10 9 km till Fjällnäs
2/10 27 km till Skedbrostugan (via Broktjärnskojan)
3/10 17 km till Rogenstugan (via Käringsjön )
4/10 17 km till Storrödtjärnstugan
5/10 10 km till Hävlingsstugorna (via Slagusjön)
6/10 13 km till Grövelsjöns Fjällstation
 |
| Ymnigt snöfall i Helags |
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
DAGBOK:
24 september 2016
Vilodag i Åre.
Jättefint väder och trevliga "Åre Höstmarknad".
ICA i Åre har Real Turmat, frystorkat alltså, så där gjorde jag de sista inköpen.
25 september 2016
Åre till Trillevallen. 20 km
Nyvaxade kängor, tvättade kläder, nyduschad, utrensning av onödiga saker och frukostbuffé på STF - sedan iväg.
Ännu en strålande fin höstdag.
Nu var ryggsäcken tung igen och Pradas klövjeväska var proppfull med Doggy hundmat.
Förutom att frystorkat har mindre näring per 100 g så tar den också mera plats. Nej, tacka vet jag pemmikan.
Att ta sig från Åre Centrum till Undersåker utan att gå på E14, det är fullt möjligt. Vid den stora kraftledningen strax efter Åre Camping, där börjar en stig som leder ända fram till 100 m innan bron i Undersåker. Vandringen gick i en lugn och vacker miljö utmed Indalsälven.
Sedan blev det asfalt.
Tältade på ett gammalt vägavsnitt en liten bit från skidanläggningen Trillevallen.
25 september 2016
Trillevallen till Vålådalen. 21 km
Fint väder igen. Tråkig vandring längs asfaltvägen. En bil stannade och en vänlig kvinna erbjöd mig skjuts, men jag tackade nej.
Checkade in på STF Vålådalen Fjällstation. Fick låna tvättmaskin för att tvätta Fjällräven-långbyxorna som aldrig hittills blivit tvättade. De blev som nya.
Åt en trerättersmiddag, en buffé, och kycklingen var så god och jag så hungrig att jag tog en dubbel portion.
Träffade Johan som hade ensamvandrat. Han bor också i Stockholm. Jag fick tips av honom om de kommande sträckorna. Han hade med sig hälsningar från stugvärden i Vålåstugorna.
27 september 2016
Vålådalen till Vålåstugorna. 20 km
Det blev en fin start på vandringen i sol och svag vind. Mötte stugvärden Gunnar Kraft som nu hade stängt Vålåstugorna för säsongen. Vi småpratade och kom fram till att vi nog kommer att ses i Grövelsjön snart. Sista biten uppe på kalfjället däremot blev ingen nöjesvandring för vinden tog i allt mera. Det blåste rejält. Träffade två killar som hade kommit till nödrummet en timme tidigare. Anders och Per från Kolsva och Kungsör. Det blev en trevlig kväll tillsammans. Vinden ökade ännu mera under natten och nu med regn.
28 september 2016
Vålåstugorna till Helags. 24 km
Tur att vi kom iväg redan klockan 8 skulle det visa sig, för den här vandringen blev mitt livs värsta och det blir mörkt tidigt så här års. Raststugan Ljungan, helt nybyggd för övrigt, ligger halvvägs mot Helags och där tog vi en långlunch. Vi kom fram strax före 7 på kvällen till Helags och då var vi helt utpumpade och genomblöta. Om inte det hade funnits ett nödrum i Helags, då hade vi nog inte klarat av strapatsen. Tack STF!
Det blåste så kraftigt att jag nästan blåste omkull och samtidigt regnade det. Regndropparna till och med gjorde ont i den hårda vinden. Till råga på allt så hade jag inga handskar för de hade jag slarvat bort i Vålådalen, typiskt klantiga mig - igen. Så de dubbla ullsockarna på händerna blev genomblöta och fingrarna blev så kalla att jag inte kunde hålla i stavarna.
Vi var 11 personer i det lilla nödrummet som bara har 10 sängar. Jag sov på golvet med Prada.
Eftersom det finns en väderstation i Helags så kunde vi på nätet följa vindstyrkan. Klockan 22:10 läste vi av den här extrema vindhastigheten: max 33,8 m/s och medelvind 21,6 m/s. Vindhastigheter 32,7 m/s och uppåt kallas orkan.
Vi hade alltså orkan och jag kände hur huset skakade. Toaletterna ligger långt ifrån stugan och det blev ett eget äventyr att ta sig dit i mörkret när vinden var så kraftig. När jag satt där på utedasset verkade det som om huset skulle välta, men det hände inget för det var tydligen väl förankrat.
Ett tält hade blåst sönder hörde vi och det är tydligen vanligt att det händer just i Helags. Jämtlandsfjällen kan ibland bjuda på vindar som inte är att leka med.
Den här fjällvandringen är nu inget nöje längre utan det har nu blivit ett kritiskt äventyr. Nu är det viktigt att vara klok och försiktig för annars kan det sluta riktigt illa.
29 september 2016
Helags till Fältjägarstugan. 12 km
"Titta det snöar", ropade någon. Alla i nödrummet kollade ut genom fönstren. Jovisst det snöade ymnigt och snön låg kvar.
Per Holmqvist, en kille som kanske ska köra Vita Bandet i februari, han tittade på mig och ropade: "Nu blir det Vita Bandet för dig". Han försökte vara rolig. Jag tyckte inte alls att han var rolig för det var ju fruktansvärt att det kom snö i slutet av september.
Satte igång med att kolla SMHI och yr.no för att se väderprognosen. Det såg inte så bra ut. För varje kommande dag skulle temperaturen gå ner en minusgrad: fredag -2 grader, lördag -3 grader, söndag -4 grader och så vidare.
Beslutet blev att ta sig från Helags snarast för att inte riskera att bli insnöad där.
Vi hade precis börjat vandringen mot Fältjägarstugan när det började snöa ymnigt. Efter någon timme övergick det i regn och till slut blev det uppehåll. Vädret påminde om aprilväder.
Vi blev ensamma i Fältjägarstugan Prada och jag. Hängde upp allt blött och satte fart på kaminen. Det var extra viktigt att torka de fingerhandskar som jag fått låna av Anders. Han och Per skulle för övrigt avsluta vandringen i Ljungdalen.
Ute ökade vinden och regnet öste ner. Usch usch!
30 september 2016
Fältjägarstugan till Långbrottsstugan. 22 km
Vi kom iväg redan halv åtta på morgonen och då möttes vi av hård vind, minusgrader och vågrätt snöande (fork heter det på Öland). Många vattenpölar hade en tunn ishinna. Spänger (en spång / flera spänger) hade is på sig och var riktigt hala.
Rastade första gången i prismastugan Svaaletjahke och sedan i vindskyddet vid Klinken som ligger i en dalgång, samma som Ramundberget och Bruksvallarna. Där nere var det varmare och svag vind, ett helt annat klimat jämfört med uppe på kalfjället.
Vi vandrade inte ända till Fjällnäs eftersom det var alltför långt, 31 km från Fältjägarstugan. Jag skulle inte ha hunnit dit innan mörkrets inbrott. Istället blev övernattningen vid Långbrottstugan, en prismastuga. Det finns en urgammal nästan förfallen stuga alldeles intill som också heter Långbrottstugan men det är inte den man menar på kartan, utan det är en modern så kallad prismastuga som är själva raststugan.
Normalt enbart vid nödsituationer har man rätt att övernatta i en sådan raststuga men jag bedömde att vårt läge var svårt: 9 km kvar till Fjällnäs, hård vind med inslag av snö och snart totalt mörker. Därför blev det guld värt att få söka skydd i raststugan.
Att det är så nära till Fjällnäs, det passar bra eftersom jag ska in till Funäsdalen för att handla.
1 oktober 2016
Långbrottstugan till Fjällnäs. 9 km
Kaminen i Långbrottstugan har sett sina bästa dagar. Med ett föremål av metall lyckades jag till slut få upp luckan till kaminen som hade rostat fast. Sedan kom det rök ur många rosthål, men till slut brann det fint och värmen kom tillbaka i våra kroppar. Vi somnade och kaminen blev kall och då kom det värsta. Mitt i natten så upptäckte jag att rummet hade massor av flygande aska. Det var vitt i luften i skenet av pannlampan. Vinden hade tömt kaminen på en del aska eftersom luckan till den inte gick att stänga helt! Allt i rummet hade aska på sig: Kläder, sovsäckar och ryggsäcken. Dessutom fanns en obehaglig röklukt i rummet.
En annan brist är att prismastugans förankringar med stålwirar är dåligt spända, så vid storm kommer den förmodligen att flytta på sig en bit.
Nu kommer vi till utedasset och här kommer en lustig (sorglig) historia. Det jag var med om på dasset är något alldeles nytt för mig:
Vinden genom sitthålet var så kraftig att bajspapperet inte ville falla ner. Istället flyg det äckliga bruna papperet ut i rummet. Jag löste problemet med att sittandes på golvet, som när man bajsar i naturen, torka rumpan. Sedan med kraftig snärt, som vid en backhand i bordtennis, kasta ner toapapperet i hålet.
Jag kommer att skriva ett brev till Länstyrelsen i Jämtland om det här, ja inte om dasset ... ... ... men om kaminen.
Vandringen mot Fjällnäs fick en dålig start, för jag valde fel stig. Såg så småningom på GPS'en att jag befann mig en bit från leden och då bytte jag riktning för att komma rätt. Men slarviga jag valde fel ny riktning, för GPS'en visade efter ett tag att jag var ännu längre bort från leden! Då insåg jag att det är bäst att tänka till. Jag tog fram kompassen och lade kartan (=telefonen) i nord-sydlig riktning och vred kompasshuset. Då blev det lätt att finna leden med hjälp av kompassen. Det hände mig samma sak vid ett annat tillfälle och felet jag gjort är att lita på lokalsinnet. Det är klokast att inte hålla på och gissa utan att istället använda kompassen. Det här kommer under fliken "Mina tips" sedan.
Väl framme i Fjällnäs och Strandgården kom en överraskning. Min vän Björn Johansson hade bokat boendet åt mig där och innan jag ens fått av mig kängorna så kom en bricka fram med varm mjölkchoklad, ett dricksglas fullt med vispgrädde och två varma kanelbullar! Oh vad gott det gjorde! Björn hade beställt det till mig, det var omtänksamt.
Bastu med värdfolket, god mat i restaurangen med efterrätt och sedan bilskjuts av dottern ända till Funäsdalen för att handla mat. Tyvärr så fanns inte frystorkat på ICA Maxi, som det gjorde på ICA i Åre, så med hjälp av Eva-My fick jag improvisera. Hon är en erfaren äventyrare som visste.
Jag hade köpt för lite hundmat insåg jag. Men Eva-Lotta på Strandgården kunde sälja hundmat så det löste sig.
Vill passa på att rekommendera Strandgården i Fjällnäs för jag blev verkligen helnöjd.
2 oktober 2016
Fjällnäs till Skedbrostugan. 27 km
Startade tidigt då det fortfarande var halvmörkt. Vid sydöstra sidan av sjön Malmagen börjar Tännån. Där finns ett vadställe enligt kartan (ett kryss), men det är smartare att gå över en privat bro, bara 100 m nedströms, och där börjar leden.
Det var riktigt kallt och jag frös om fingrarna och om ena fotens tår. Rörde på kroppsdelarna för att få igång blodcirkulationen. Det kändes lite nervöst för jag var egentligen inte rustad för kyla och snöande. Det kom små snöfall emellanåt och snötäcket var ungefär en halv till 1 cm tjockt. Ibland var det svårt att se var leden gick för färgmarkeringarna i orange hade blivit täckta av snö. Allt eftersom blev det tunnare och tunnare snötäcke.
Efter 10 km, vid vindskyddet Broktjärnskojan, blev det lunchpaus. Kojan är egentligen en kåta. Det är stökigt och otrivsamt där men jag fick vindskydd.
Det är alltid en skön känsla när jag kommer fram till en STF stuga och vid den här tiden på året så är alla stängda och obemannade, men ett nödrum eller säkerhetsrum finns alltid öppet. Gasen är bortkopplad men så snart som kaminen blivit varm värmer man på kaminens platta, så då slipper man slösa på egen gas. Utedassen är alltid fräscha med toapapper och ibland till och med sprit för händerna.
3 oktober 2016
Skedbrostugan till Rogenstugan (via Käringsjön). 27 km
Minus 5 grader på morgonen, klarblå himmel och helt vindstilla! Ett extraordinärt gudomligt fint väder. Tack vare att marken var frusen så fanns inga blöta ställen. Hörde orrspel och det var för tredje gången den här hösten, konstigt för parningsspelet ska ju bara pågå under våren! Möjligen är det vanligt att orrar tar fel på vår och höst när hösten är fin.
Fotograferade hår från myskoxe, som ju är ett stort och farligt djur! Jo det är sant!
Hårtussen fanns intill husknuten och hittades i september år 2015. På vintrarna finns myskoxarna i Sverige norr om sjön Rogen och det är ju ungefär där som Skedbrostugan ligger. En Vita Bandare skulle alltså kunna möta dessa djur. "Om du möter en myskoxe - ta det lugnt och håll dig undan", kan man läsa på skyltar.
Alla klagar över sten i Rogen men jag tyckte inte att det var så förfärligt hittills. Jo visst fanns det mycket sten emellanåt men i vissa partier var det väldigt lätt att gå. Stenarna söder om Rostahytta, utmed Nordkalottleden uppe i Norge, de kändes nog jobbigare för mig.
Under vandringen i Rogenområdet var jag hela tiden så fascinerad av hur vackert det var. Att vädret var fint hjälpte säkert till så att naturen blev så extremt vacker.
På eftermiddagen hade solen lyckats smälta isen på leden så då kunde det som vanligt bli lite geggigt ibland.
Det går bilväg till Käringsjön och det tycks vara en startplats för både vandring och paddling med kanoter som man hyr ut. Just turen mellan Käringsjön och Rogenstugan är 5 km och på skyltar rekommenderades den för barnfamiljer som en vacker och lätt led.
Jag såg en lappmes, som är snarlik talltitan, och den ska tydligen vara vanlig i området.
Rogenstugan ligger vackert till, alldeles intill sjön och jag övernattade i "säkerhetsrummet", ett mysigt rum med två bäddar och kamin. Även här, liksom i Skedbrostugan, var gasen inte inkopplad.
Det är 17 km till nästa övernattning som är Storrödtjärnstugan, och då är det bara 22 km kvar till Grövelsjön Fjällstation via Hävlingsstugorna.
4 oktober 2016
Rogenstugan till Storrödtjärnstugan. 17 km.
Exakt samma underbara väder som dagen innan, lite kallare bara. Så fantastiskt vacker natur! Det blev en tidskrävande vandring för den här sträckan har ibland extremt mycket sten.
Vid lunchen satt jag så skönt med sol, vindstilla och ryggstöd och det blev en skön tupplur eller power nap på 15 minuter.
Jag fick en idé och provade om det möjligen fanns telefontäckning - och ja det lyckades. Fjällnäs var senaste tillfället, så nu äntligen kunde jag ringa hem. Även i Storrödtjärnstugan fanns lite telefon täckning.
Som vanligt var det riktigt skönt att komma till STF-stugan och alldeles ensamma - som vanligt.
5 oktober 2016
Storrödtjärnstugan till Hävlingsstugorna. 10 km
Var ute och pinkade mitt i natten och fick då se en fantastisk stjärnhimmel och dessutom norrsken.
Vädret var exakt lika fint som dagarna innan. Nu lite kallare på morgonen, minus 6 grader. Åter igen, vilken fin avslutning på Gröna Bandet!
Nu förstår jag helt alla som klagar över stenar i området Rogen.
Eländet tar ju aldrig slut! Utmed hela sträckan från Broktjärnskojan till Hävlingsstugorna har leden sten, visserligen med stenfria stigar då och då. Den sista kilometern ner mot sjön Hävlingen är däremot helt annorlunda med väldigt vacker natur och NOLL stenar! Då njöt jag i fulla drag.
Den enda stugan i Hävlingen som var öppen, Vandrarstugan, den är väldigt stor och det tog många timmars eldning i kaminen för att få upp temperaturen lite. Några snickare höll på att bygga ett nytt hus vid strandkanten. Stugorna drivs av Länsstyrelsen i Dalarnas län. Här fanns faktiskt gasol inkopplad, men för övrigt så är allt bättre i STF's stugor; det är mera ordning och reda i de stugorna.
"Sista natten på fjället", det kändes konstigt för efter nästan tre månader (84 dar) så har vandrar-livet blivit till vardag - och nu börjar ett nytt liv.
6 oktober 2016
Hävlingsstugorna till Grövelsjöns Fjällstation. 13 km
Vädret var kallt, det var minus 6 på morgonen, lite mera vind den här dagen och solen fick tränga igenom tunna moln.
Att vandra 13 km när jag visste vad som snart väntade, det var ingen ansträngning alls. Jag nästan flög fram!
Kom att minnas när Jenny (dottern) och jag vandrade här för länge sedan. Hon hade sin hund Dobberman Alice och jag hade min Golden Retriever Smilla. Vi hade åkt båt från Grövelsjöns Fjällstation över sjön till Norge och sedan vandrade vi via Hävlingen tillbaka till fjällstationen. Det var varmt och vi såg fram emot att kunna ta en öl när vi snart var framme.
"Eeen kaaall öööl ... ... ... en kall öl"
Eeen kaaall öööl ... ... ... en kall öl", sjöng vi taktfast.
Ölen på fjällstationen var supergod, vill jag minnas!
Flaggan var hissad vid Grövelsjöns Fjällstation och det blev en känslosam syn.
Underbar fjällvandring har det varit och det är underbart att vara framme!
*****
