År 2015: En Svensk Klassiker .............................................................................................

"Klassikern"

Vår dotter Jenny Ströbäck skulle försöka att klara av Klassikern och då hängde jag på för att vi skulle kunna sporra varandra och träna tillsammans. Kul också att ha ett "projekt" ihop.

Men när jag skulle anmäla mig till den första grenen Vätternrundan - då kom jag inte med!
Jag satt vid min PC den 4 november kl. 19:00 och var beredd att skriva in koden.
Samtidigt satt cirka 25.000 andra vid sina PC'ar och gjorde samma sak.
"Servern svarar inte" ... vänta ... prova igen ... 
"Servern svarar inte"   o.s.v.
Inte förrän kl. 19:05 kom jag in på Vätternrundans hemsida så att jag kunde skriva in koden som jag hade fått tidigare. Strax efter kom ett e-mail: "Tyvärr du kom inte med".

Men Jenny hon hade kommit med. Orättvist!

Om man har klarat av Vasaloppet och tänker genomföra Klassikern, då har man förtur till Vätternrundan. Det blev mitt halmstrå ... ... ... Men Vasaloppet visade sig vara fullt och även Öppet Spår. Ve och fasa!

Då kom räddningen: Engelbrektsloppet. Det var inte fullbokat. Jag betalade och kom med. Lycka, lycka. Loppet är 6 mil men anses vara lika jobbigt som 
Vasaloppets 9 mil då skidspåret där i skogarna utanför Norberg är väldigt kuperat.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Engelbrektsloppet 6 mil skidor:
  
Åkte en buss från Stockholm tidigt på morgonen. Kanonföre och lättvallat. 6 mil gick finfint.  Buss hem igen samma dag. 



Vätternrundan 30 mil cykel:

Köpte en relativt billig racer cykel, Columbus Pinta av 2015 års modell. En suverän cykel. Det var annat än min Skeppshult cykel som väger 18 kg! Den här väger bara 9 kg. Nattcykling blev det i början av loppet, men det var kanonväder så det var varmt och torrt.

Fettdriven
För att förbättra möjligheten att orka cykla 30 mil, utan att få slut på energi, så valde jag att vara fettdriven under hela loppet. Någon dryg vecka innan tävlingen förberedde jag mig genom att avstå från kolhydrater och socker. Under loppet avstod jag från sportdrycken och drack istället enbart rent vatten och de 3 dl grädde som jag hade med mig. Bullar, saltgurka, potatismos och lasange - nej , nej. Men däremot köttbullarna som bjöds i
 Jönköping, de smakade jag. I slutet av loppet tog jag också det efterlängtade kaffet som bjöds.  
  
Tårarna kom
När jag kom fram till målet i Motala, då kom tårarna så när Ketan ringde för att gratulera, då kunde jag inte prata. Jag var ordentligt slutkörd och jag var så förvånad och glad över att ha klarat av loppet. 



Vansbrosimningen 3 km simning: 

Köpte våtdräkt, neoprenvantar och neoprensockar. Det var bara 17 grader i vattnet dagen innan. Brrrrr. Efter 2 km medströms i Vanån kommer man fram till Västerdalälven och då simmar man sista kilometern motströms i betydligt kallare vatten. Om man inte håller sig intill bryggan vid den högra stranden, då står man still när man simmar för fullt! Så strömt är det. Vid varje 10 meter står en funktionär beredd att livrädda. Många blir riktigt omtöcknade för det är kylan som är värsta fienden. 
Nåväl det gick fint. Jag var väldigt yr efter målgång men det gick över rätt så fort. 



Lidingöloppet 3 mil löpning: 

Bytte starttid med Jenny för att ha större tidsmarginal till repet. Men det hade inte behövts för det gick förvånansvärt bra. Genom att promenera uppför kraftiga backar sparade jag krafter. Under sista milen var det en vanlig syn att löpare hade fått kramp. Jag såg också en ung kvinna som togs om hand av sjukvårdare, hennes ben bar inte och hon var helt borta. Förmodligen hade hon inte druckit tillräckligt. Det var en otäck syn. 
Gratulationer när jag kom i mål för nu hade jag klarat av Klassikern! 



Summa summarum: 

Det här har varit ett häftigt äventyr. Väldigt trevligt. Men det räcker nog med en gång för min del. Jag var coach och vallagubbe när Jenny senare åkte Öppet Spår 2016. 
Det gick fint för henne, så nu har även hon klarat av "En Svensk Klassiker" och det med tider som jag inte har en chans att leva upp till. Åldern tar ut sin rätt! Jenny var till och med nära att erövra Superklassikertrofén. Den får man om man har gjort loppen med en totaltid under 24 timmar.