Vad är pemmikan?

 
>  Pemmikan Manualen, en översättning gjord av Svante Sundelin 
 

>  The Pemmican Manual, originalet av Lex Rooker
     ( http://www.traditionaltx.us/images/PEMMICAN.pdf - original länk )


>   Kort beskrivning av pemmikan (ny från år 2022)


>  Var köper man bra kött och talg?

Äldre dokument: 

>  Vad är pemmikan?  (se nedan)

>  En svensk bok (utkom 2014) som bara handlar om pemmikan

Många undrar "Vad är pemmikan?",
och här kommer en förklaring.  
Pemmikan är en koncentrerad och näringsmässigt komplett mat som uppfanns av de nordamerikanska indianerna på de stora slätterna. Pemmikan tillverkades ursprungligen under sommarmånaderna av torkat magert buffelkött och smält fett som ett sätt att konservera och lagra köttet för att sedan användas under resor och som huvudsaklig mat under de magra vintermånaderna. Engelsk stavning är pemmican. 

Från manualen. Verkar vara hård pemmikan av njurtalg

Jag hade kraftiga fryspåsar med 200 g pemmikan i varje

När jag år 2014 vandrade hela Kungsleden med min hund under 25 dagar, då livnärde vi oss båda på pemmikan plus cirka 50-100 g sötmandel varje dag bara till mig. 
Hmmm - jag erkänner att några få trerättersmiddagar blev det faktiskt på fjällstationer, men för övrigt enbart pemmikan till frukost, lunch och middag - dag ut och dag in. 
  
När jag år 2016 gjorde Gröna Bandet vandringen, då blev det också pemmikan och sötmandel, men då något mera sötmandel per dag och något annorlunda smaksatt pemmikan.  

Man kan äta pemmikan på olika sätt: 
o    Kall pemmikan med sked tillsammans med kaffe och det var så jag åt år 2014. 
o    Pemmikan som köttsoppa med buljong och det var så jag åt år 2016. 
o    Rubaboo, pemmikan med bland annat potatismospulver. Se allra nederst här. 

Det går alltså bra att äta pemmikan kall utan att värma den, så om friluftsköket skulle gå sönder eller om gasen skulle ta slut, så går det bra i alla fall och det är en trygghet.  
  
Man kan inte köpa pemmikan, utan man blir tvungen att tillverka den själv. När det gäller den okryddade pemmikanen så är tyvärr smaken inte den bästa vilket är den stora nackdelen, men allt annat är SUVERÄNT vid långa vandringar. Men det visar sig att okryddad pemmikan faktiskt smakar rätt så bra när man är riktigt hungrig och inte har annat att äta. "Hunger är bästa kryddan". 
  
Smaken är numera förbättrad, för år 2016 lade jag till salt, svartpeppar och potatismjöl tidigt i tillverkningen. Dessutom tillagar jag numera med köttbuljong plus hett vatten, så det har blivit en riktigt god pemmikan faktiskt.  
  
Vid tillverkningen av pemmikan kan man börja med att blanda in de här ingredienserna till 500 g finfördelat torkat kött: 
o    2 tsk salt (=12 g) 
o    2 tsk svartpeppar som jag själv finmalt i en elektrisk kaffekvarn. 
o    8 tsk potatismjöl som är Resistent Stärkelse (RS) och innehåller noll kolhydrater. 
 
Vid tillagning gör jag så här: 
o    Kokar upp 2,5 dl vatten 
o    Lägger i en halv tärning köttbuljong som får lösas upp under omröring 
o    Blandar in valfritt med pemmikan, till exempel 100 g eller 200 g 
Köttbuljong eller grönsaksbuljong. Jag har provat både Knorr köttbuljong och ICAs ekologiska köttbuljong och de smakar ungefär lika bra. 

Man kan faktiskt äta enbart pemmikan år ut och år in, eftersom kroppen får allt som en människa behöver, inklusive vitaminer. Energivärdet är 660 kcal per 100 gram, och det innebär nästan halva vikten i ryggsäcken jämfört med vanlig frystorkad fjällvandringsmat. En annan intressant jämförelse: 5 kg pemmikan i ryggsäcken innehåller lika många kalorier som 15 kg rått kött. För övrigt, energivärdet för sötmandel är cirka 600 kcal per 100 gram. 

Pemmikan behöver varken kylskåp eller frys och kan lagras länge i rumstemperatur så länge som den förvaras utan kontakt med luft och fukt och dessutom skyddad från ljus och direkt värme. 

Bakom fliken "Kungsleden år 2014" här i hemsidan, finns länkar till mera fakta om pemmikan:  "Maten på fjället" och "PEMMIKAN". I länken PEMMIKAN finns bland annat en manual på svenska som jag översatt från den amerikanska "The Pemmican Manual". 

Djur som är uppfödda med gräs och örter ger kött och fett med mycket högre näringsvärde, jämfört med kött och fett från spannmålsuppfödda djur. Så vid tillverkning av pemmikan som ska tillgodose ALLA näringsmässiga behov så att ytterligare tillägg inte behövs, då bör både det magra köttet och fettet komma från gräsuppfödda djur. 
 
 
Olika sorters talg på ett djur ger pemmikan med olika egenskaper: 

Talg är ju benämningen på fett hos kor/nötkreatur. 
Allra först: Fettet till pemmikanen MÅSTE framställas genom att på ett speciellt sätt smälta talg från djuret. Det finns alltså inget färdigt fett hos djuret som kan användas direkt. 

Av talg som suttit vid djurets njurar får man fett som är mest mättat. Av talg från djurets rygg får man minst mättat fett och av talg från djurets muskler där emellan. Det går också bra att blanda dessa olika sorters fett. Ju mera mättat fett man använder desto hårdare blir pemmikanen och desto längre hållbarhet får den i rumstemperatur: 
o     Hållbarhet 10-20 år för pemmikan med fett från njurtalg.  
o     Hållbarhet några månader till ett par år med fett från talg vid muskler och/eller rygg.

Numera anser jag att njurtalg är bäst för att tillverka fettet. Pemmikanen blir då hårdare och med fett som är mera mättat, blir pemmikanen "nyttigare". Det är också lättare att få tag på njurtalg än annan talg. Beroende på vilket fett man tillverkat för att användas i pemmikanen så blir smaken aningen, aningen olika, men nästan identisk. 
 
 
Tillverkningen beskriven i korthet:  

För övrigt se fliken "Pemmikan Manualen med bilder", 
https://svante-sundelin.blogspot.com/p/pemmikan-manualen-med-bilder.html
för där är beskrivningen mera utförlig, framför allt om hur man tillverkar fettet. 

Torka magert nötkött från kor som bara äter gräs och örter. Finfördela sedan det torkade köttet i en kraftig mixer och blanda i salt och eventuella kryddor. Tillverka fett genom att smälta talg från samma kor. Fyll fettet i t.ex. små bullformar och låt svalna.  

Ta fram och väg upp viss mängd fett och värm försiktigt till en temperatur under 65 grader. 
Blanda ihop samma vikt (50% - 50%) av det finfördelade torkade köttet och det smälta fettet. Fyll kraftiga fryspåsar med lagom mängd och pressa ut så mycket luft som möjligt. När det sedan kallnar så stelnar blandningen. 

Det är extremt viktigt är att man har rätt temperaturer för att få behålla alla näringsämnen: 
     Max 47 grader vid torkningen av köttet. 38-46 är idealisk. 
     Max 120 grader när talgen ska smältas. 107-115 är idealisk men måste värmas upp varsamt.
     Max 64 grader när det färdiga fettet ska värmas upp igen då det ska blandas med köttpulvret.
  
Anpassa kroppen till "fettdrift" innan.  Noll kolhydrater. 
Det tar någon/några veckor för kroppen att anpassa sig till så kallad fettdrift, så den biten bör vara klar innan man ger sig ut på fysiska strapatser med enbart den här kosten. 
Pemmikan saknar ju kolhydrater och ICAs sötmandel innehåller bara 13 g per 100 g.

När man är fettdriven har man hamnat i det som kallas ketos.  

"Ketos är ett tillstånd som innebär att kroppen har extremt hög fettförbränning. Även hjärnan drivs då på fett, via ketonkroppar. Dessa är energimolekyler i blodet (liksom blodsocker) som tillverkas av fett i levern och blir bränsle för hjärnan."  

  
Är det bra med pemmikan vid längre fjällvandringar? 
Mitt svar blir JA. 

Det finns så många fördelar med pemmikan. Här följer en sammanfattning: 

o     Nästan halva vikten jämfört med vanlig frystorkad fjällvandringsmat. 

o     Man mår så himla bra. Magen är alltid i fin form. Man är nästan aldrig hungrig! 

o     Man bajsar små mängder och relativt sällan. 

o     Billigare än frystorkad fjällvandringsmat. 

o     Eld är egentligen inte nödvändigt. Om köket skulle sluta att fungera, då gör det ingenting. 

o     Enkelt, eftersom det blir samma mat till frukost, lunch och middag. 

o     Under en vandring kan maten inte härskna eller bli dålig och det är ju egentligen fantastiskt. 

o     Hund och husse äter samma mat och det underlättar. 

Några nackdelar: 
o     Det blir enformigt med samma mat hela tiden. 
o     Eftersom man inte kan köpa pemmikan, så går det åt en del arbetstimmar. 
  

  

  

Två recept på tillagning av pemmikan med potatismos - båda är varianter av "rubaboo"
Det finns en relativt ny bok som Kjell Lundin skrivit: "Pemmikan, en hårdkokt historia". Recepten hittade jag i den boken i kapitlet "Belåtna svenskar i Antarktis 1949-52". På slutet av 1950-talet fanns i Sverige en läkare Ove Wilson (1921-61), som kallas för "den siste pemmikanen". Som 28-åring fick han plats på den Norsk-Svensk-Brittiska Expeditionen till Antarktis.

Ove Wilson hade pemmikanrecept med potatismos som sin favorit.  Fridtjof Nansen, som dog år 1930, skulle ha känt igen receptet som var väldigt lika den lappskojs han lagade på Nordpols-isen. Pemmikan var ju förr en populär mat för äventyrare som vandrade på både nord- och sydpolen.  Även ballongfararen André hade pemmikan med under sin expedition.

Rubaboo - varianten då man kokar
o    Häll 15 g torkad lök i 4 dl vatten och sätt på lågan. 
o    Bryt sönder 75 g pemmikan och lägg i. 
o    Sätt till en stor matsked smör och
o    låt koka 2 minuter för lökens skull. 
o    Vispa i 50 g potatismospulver (tips från mig: FELIX Klassiskt Potismos).
o    Klart!

På min Gröna Bandet vandring testade jag rubaboo, men utan torkad lök och utan smör.  Alltså enbart pemmikan och potatismospulver som jag kokade.  Det var rätt så gott, men med torkad lök och smör torde det bli ännu godare.  Möjligen kan man fortsätta att förbli fettdriven trots potatismoset, jag gissar det. Smöret kan man ju faktiskt ta med under sommarvandringar och ett tips då som jag fått, är att förvara smöret i en tät behållare eller i en kraftig plastpåse och att kyla smöret i bäckar.
 
Rubaboo - varianten då man steker
o    Skär en flat skiva pemmikan.
o    Stek på båda sidor och lägg på en tallrik.
o    Garnera runt om med potatismos.
o    Lägg lite stekt lök ovanpå och
o    några klickar smör.
Passar utmärkt till vickning!  

Kjell Lundin brukar även nu för tiden tillaga pemmikan på det sättet då man steker.  Senast bjöd han en journalist från "Vetenskapsradion Historia", Tobias Svanelid, och han tog om fem gånger. Inte dumt alls! 
 
Jag och min fru tillagade den här varianten och vi tyckte båda att det var väldigt gott!
Smakerna "gifte sig" med varandra. 

                                            *****