 |
| En Gröna Bandare som cyklade ... ... ... |
Hemavan till Klimpfjäll. 15,7 mil = 157 km.
I Klimpfjäll har jag vandrat ungefär 81 mil = 810 km
62 % av Gröna Bandet är genomfört då ungefär.
Så här blev dagsetapperna:
Start i Hemavan
26/8 11 km till Joesjö Byastuga. Tält
27/8 22 km till Boxfjäll
28/8 16 km till Deavna + 3 km. Tält
29/8 9 km till Arevattnet-stugan
30/8 10 km till Renvaktarstugan vid Jillie Vaajja
31/8 12 km till Nedre Vapstsjön - 2 km vid rastplats Sagavägen. Tält
1/9 14 km till Östra Vardofjället. Tält
2/9 18 km till Åtnikstugan
3/9 26 km till Tjåkkelestugorna
4/9 8 km till Durrenstugan. Tält
5/9 11 km till Klimpfjäll
Sammanfattning 26/8 till förmiddagen den 5/9:
11 vandringsdagar med för det mesta regn, regn och regn. Men de sista två dagarna inget regn och framförallt sista dagen den 5/9, var det ett helt gudomligt fint höstväder med klarblå himmel, vindstilla, lagom varmt och vacker delvis höstfärgad natur.
Det är inte många ute på fjället så här sent på höstkanten. Under 10 dagar mötte jag inte en enda vandrare.
Leden mellan Gränssjö (vid Sagavägen) och Klimpfjäll är riktigt trevligt att vandra!
"Norgefararleden " är namnet på den del av leden som är närmast Klimpfjäll (från Remdalen).
Jag har ätit massor av hjortron och blåbär. Det finns mycket blåbär i år.
Det har varit svårt med läckande högerkänga eftersom det är sååå blött i markerna. Nu väntar byte av kängor. Jag bor på vandrarhemmet (hotellet) i Klimpfjäll till dess att postpaketet med de nya dyker upp hos "Handlarn".
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
DAGBOK:
26 augusti 2016
Hemavan till Joesjö Byastuga. 11 km via Joefjäll.
Tung ryggsäck igen eftersom jag hade en depå i Hemavan. Visst var det jobbigt att vandra över fjället, men nu slapp jag gå på asfaltväg. Vägen söder om Hemavan är nämligen livligt trafikerad och bilarna kör fort på den smala vägen. Tydligen är det ett paradis för sportfiskare där uppe för många sjöar gick jag förbi.
Hittade en tältplats som var perfekt. Den låg där vandringsleden kommer fram till stora vägen, alldeles utanför Joesjö Byastuga. Det regnade och jag kunde sitta under tak en meter från tältet.
De nya sulorna är nog jättebra men efter några timmars vandring så tog jag ur sulan i vänsterkängan och satte på dubbla sockar. Fortfarande är hålfoten på vänsterfoten extremt känslig för tryck. Det är väl inflammationen som måste läka klart.
27 augusti 2016
Joesjö Byastuga till Boxfjäll. 22 km.
Att gå mer än två mil på asfaltväg under cirka 8 timmar, det är hemskt. Det är påfrestande både för fysiken och för det mentala. Jag lärde mig en läxa från förra gången när jag gick långt på en väg, så därför bestämde jag mig för en ny strategi:
o Gå onormalt sakta
o Ordentlig paus varje halvtimme
o Stanna till om något knä har lite ont
De flesta bilarna, 8 av 10, var norska faktiskt. Många åker till Hemavan för att handla billigt och dessutom har norrmän byggt sommarstugor i Sverige, bland annat därför att i Norge får man inte köra snöskoter vintertid medan i Sverige är det tillåtet.
Det regnade hela tiden med kraftig motvind. Paraplyet klarade av vinden utan problem.
Lärde mig att säsongen för kantareller är väldigt kort här vid Hemavan-trakten, bara tre veckor. Nu var vi mitt i perioden, så det var "man ur huse". Bilar var parkerade äverallt utmed vägen.
När jag kom fram till Boxfjäll så tänkte jag hyra rum eller stuga på Tärna Vilt efter ett tips. Men stuguthyrningen hade upphört så jag gick för att leta tältplats. Då ropade en kvinna till mig och vi pratade en stund. "Du får bo här i vårt hus och duscha om du vill". Jag tackade ja. Sedan undrade hon om jag ville äta middag med familjen, hon hade tänkt laga till rökt röding med kokt potatis. Jag tackade ja. Så frågade hon jag ville ha en öl. Jag tackade ja. En glass i efterrätt - tackade ja (förstås).
Det visade sig att det var ägarna till Tärna Vilt som bjöd in mig. Jag är fortfarande överväldigad! Tänk vilka underbara människor det finns. De ville inte ha betalt heller. Hon, Anita, sade senare att hon tyckte synd om mig med den stora ryggsäcken och hon visste att det skulle bli dåligt väder. Senare kom deras vuxne son, Jim, som hade varit till Norge en sväng. Det var en trevlig kille. Vi pratade om ditt och datt. Han åkte upp till fabriken och hämtade en bit torkat rökt renkött för min skull. Tärna Vilt är tydligen berömda för sina fina produkter. Man har till exempel en speciell metod att torka och röka som är unik med speciella träslag. Man har också valt att torka bara till en viss gräns med en viss mängd vatten kvar i köttet, för att det ska bli extra smakfullt. Tältet fick torka upp i deras garage. Vilken lycka!
28 augusti 2016
Boxfjäll till Deavna + 3 km. 16 km.
Efter några kilometer asfaltväg kom jag så till Atostugan. Sedan startade en helt underbar fjällvandring, som är mycket bättre än till exempel Kungsleden. Leden går mot Skalmodal och den är bra rösad. Man ser att det är inte många som går här varje år eftersom stigen är igenvuxen ibland. Först genom en trivsam skog av dvärgbjörk, där det fanns väldigt mycket blåbär. Uppe på kalfjället sedan var det lättgånget och riktigt vackra vyer. Man kunde se snötäckta mäktiga fjäll som ligger miltals in i Norge. Vid några tillfällen flög ripor iväg som blev störda. Små familjer av renar syntes då och då. Strålande väder för vandring: Klarblå himmel, nästan vindstilla, lagom temperatur och INGEN knott ellet mygg.
Nu känns vandringen mera avslappnad och eftersom jag aldrig varit i de här fjällen förut, så känns det som en ny spännande fas som gör vandringen till ett äventyr. Nu blir det många många dagar i total vildmark och eftersom jag då vet att det blir tält varje dag så försvinner ett stressmoment: Jag behöver inte jäkta till nästa fjällstuga eller fjällstation. Det visade sig idag eftersom jag somnade till under en rast. Det här var första gången sedan starten som jag fått en tupplur eller powernap mitt på dagen.
Nu väntar Aamere, ett pampigt fjäll tror jag. Det fanns en varningsskylt vid Atostugan om att det har rasat vid Aamere och att leden är oframkomlig, men det gäller inte mig eftersom jag kommer att gå över bergsryggen på Aamere österut och sedan sikta mot sydöstra spetsen av Skalvattnet. Väl nere vid sjön finns en stig ner till vägen. Vädret ska tydligen fortsätta att vara fint!
29 augusti 2016
Deavna + 3 km till Arevattnet-stugan. 9 km.
Underbart väder men det var faktiskt lite is på tältet på morgonen och nere i dalen var det då vitt av frost. Vi tog det väldigt lugnt under dagen. Plockade blåbär då och då och åt direkt till munnen. Just när vi kommit fram till stugan, Arevattnet, så började det regna. Bra timing! Det är en väldigt fin stuga som är gjord för övernattning. Länstyrelsen i Västerbotten står för stugan och den har hjälptelefon. Allt är så välordnat. Stugan har inte gasspis, vilket STF-stugor alltid har, men det gjorde inget. Satte igång elden i köksspisen för det var så kallt och rått i stugan. Efter en timme var det torrt, varmt och skönt i stugan. Passade på att torka tältet och sovsäckarna. Självklart så sov vi över där. En koll i gästboken visade att väldigt många Gröna Bandare har varit här. Till exempel den 15 juli 2013: "Le Trek", Emil och Christope.
30 augusti 2016
Arevattnet-stugan till Renvaktarstugan vid Jillie Vaajja. 10 km.
Så himla skönt att vakna upp i en stuga jämfört med i ett tält. Efter en stund hade kaminen värmt upp rummet. Tänk att vara varm och kunna sitta på en stol vid ett bord och äta frukost!
Den här dagen skulle även vänsterfoten få njuta av Lundhags formade ullsula. Så därför tog jag kniven och gjorde om sulan så att upphöjningen i mitten försvann.
Vädret var uruselt. Regn och kraftiga västliga vindar hela dagen. Upptäckte att jag hade glömt mina tumhandskar med merinoull-tumvantar hos familjen i Boxfjäll. Men "nöden har ingen lag", så jag använde merinoullsockarna som vantar. Vår mamma sydde vantar av strumpor när vi var små och jag och mina båda systrar vi skämdes så över dessa strumpvantar. Men uppe på fjället är det ingen som ser mig, så jag behöver inte skämmas.
Mitt underbara paraply var uppe hela tiden och det höll för de kraftiga vindarna. Som jag berättat tidigare så kan jag arbeta med båda armarna med paraplyet uppe. Det var ganska jobbigt att vandra den här dagen: först brant uppför och sedan brant nedför berget Stoere Tjahke. Kände att mycket vatten kommit in i höger känga. Märkte samma sak just innan Jäkkvik när det regnade. Nu börjar jag åter igen misstänka att Gore-Tex membranet har ett hål. Den vänstra kängan blir bara fuktig, där kommer det inte in vatten. Det är jobbigt när strumporna och ullsulorna blir genomblöta och man inte har någon möjlighet att torka.
Chansade på att renvaktarstugan var öppen - och det var den. Lite bättre än tält, men det var då en väldigt skruttig stuga. Den kan nog klassas som rivningsfärdig. Det gick inte att få värme för någon kamin att elda i fanns inte. Eftersom det regnade hela tiden så valde jag ändå att övernatta där istället för att tälta. Maten fick jag hänga högt upp för det var gott om musbajs överallt. Jag hittade några stearinstumpar och då blev det lite trivsammare.
Hittade gamla dagstidningar och de använde jag för att torka ur kängorna. Det är ju ett gammalt fint knep som fungerar. Bytte tidningspapper ganska ofta, även en gång mitt i natten.
Stoppade ner sulorna och några av merinoullsockarna nere i sovsäcken så att de kanske skulle torka.
Trots den jobbiga vandringen så kände jag inte av mitt gamla problem med smärtan i hålfoten, så nu får ullsulan vara kvar.
31 augusti
Renvaktarstugan vid Jillie Vaajja till Nedre Vapstsjön - 2 km . 11 km.
Det var en riktigt tuff dag. Den värsta dagen sedan starten. Om det blåser kraftigt så vill jag inte rekommendera den färdväg som jag hade valt: Att gå över bergsryggen på Aamere för att komma till stigen som går till Sagavägen öster om Skalmodal. Välj då istället att gå mot Nybrott som ligger i Norge väster om Skalmodal. Men vid lugnt väder är Aamere ett bra val som sparar många kilometer.
Det blåste extremt hårt där uppe, nästan så att jag blåste omkull och dessutom regnade det hela tiden. Därför gick jag aningen på den södra sidan istället för på bergsryggen. Kartan stämde inte riktigt överens med verkligheten, så jag kom helt fel på vägen ner. Jag hamnade i rejält branta och nästan ogenomträngliga snår och hunden fastnade ideligen så jag fick ofta hjälpa henne. Efter nästan 7 timmar var vi äntligen nere på stigen som leder ner till Sagavägen. Promenerade sedan på vägen en kilometer till rastplatsen.
Nu är alla merinoullsockar blöta utom ett par som bara är fuktiga. Längtar till ett ställe där jag kan torka allt blött.
Men det värsta är högerkängan som är genomblöt. Punkterat Gore-Tex membran är ju orsaken. Nu blir det plastpåse i kängan några dagar.
1 september 2016
Nedre Vapstsjön - 2 km till Östra Vardofjället. 14 km.
Det regnade kraftigt mest hela natten. Det smattrade mot tältduken. Vaknade mitt i natten och var bekymrad över de blöta kängorna och alla blöta merinoullsockarna. Det enda torra paret sockar som jag hade kvar, de skulle ju också bli blöta och sedan ... ... ... ??? Att vandra med kalla blöta sockar skulle bli ett elände. Jag googlade om Gore-Tex membran och om vad folk anser om stövlar istället för kängor på fjällvandring. Blev inte klokare. Somnade till slut.
Sov länge. En mansröst pratade med mig när jag var i tältet och frågade om jag ville ha en kaffetår i husbilen. Jag kände igen rösten, det var Jan som jag hade pratat med på kvällen innan. Prada blev också inbjuden för deras Lapphund, en tik som också var 8 år, var jättesnäll.
Jans fru Kerstin berättade att de hade googlat på det som jag hade berättat om kvällen innan, alltså Gröna Bandet. De hade till och med hittat min blogg och läst några inlägg och lite annat.
Nu kommer det otroliga, de ville skänka till mig 2 par nya rejäla ullsockar, ett par nästan nya ullsockar och ett par nya handskar ... ... ... Nej, det blev alldeles för mycket för mig så mina tårar kom och jag kunde inte prata. Jag blev alldeles överväldigad. Skämdes lite, för inte ska väl en vuxen karl hålla på och böla ... ... ...
Så blev jag (och Prada) bjuden på frukost med fil, flingor, mackor, skinka och grönsaker. Sedan kanelbullar och kakor till kaffet. Men än är det inte slut på härligheten: Jag fick med mig en stor bit falukorv, en påse med nötmix och två grillkycklingar!! Jag blev också erbjuden att få ved för att tända en brasa och torka allt blött. Men det tackade jag nej till - i regnet.
Tänk vilka underbara människor!!! Det är otroligt.
"Fina möten med människor längs färden" - jaaaa!
De gav mig energi - inte bara som kalorier till magen utan energi för att bättre kunna försöka att lyckas genomföra Gröna Bandet!
Vi vandrade asfalt några timmar och sedan tältade vi uppe på Östra Vardofjället, hunden och jag. Gissa om kycklingen smakade gott! Somnade sååå nöjd med torra, varma och goa ullsockar på fötterna.
2 september 2016
Östra Vardofjället till Åtnikstugan. 18 km.
Mycket trevlig led det här från Gränssjö (vid Sagavägen) till Åtnikstugan på 21 km via Vardofjäll, alltså inte den andra leden/stigen via Daarnege. Det har nu regnat många dagar i sträck, så på kalfjället och på andra ställen så är det extremt mycket vatten i markerna. Klafs, klafs låter det ofta när man tar sig fram.
Jag har inte sett en människa på hela dagen.
Jag startade inte förrän klockan 12 för då hade regnet avtagit en del. Efter några timmar syntes solen allt oftare och på kvällen var det en helblå himmel.
Åtnikstugan är en väldigt trevlig stuga. Jag eldade extra hårt för att få riktigt varmt och torrt. Äntligen fick jag då torka allt blött, framförallt alla merinoullsockarna.
Tjåkkelestugorna, cirka 26 km bort, blir nästa mål.
3 september 2016
Åtnikstugan till Tjåkkelestugorna. 26 km.
Som vanligt så möter man ingen. Ensam på fjället kan man säga.
Det regnade så som det gjort i många dagar nu.
Tjåkkelestugan, huvudbyggnaden, är en riktigt fin stuga som är fräsch, nyrenoverad och mycket trivsam. Allt är så perfekt snickrat. Det vimlar av små konstverk i trä, till exempel alla hängare och många handtag till dörrar.
Stugorna ligger vackert alldeles vid Ransarån som är en mäktig älv med mycket vatten.
4 september 2016
Tjåkkelestugorna till Durrenstugan. 8 km.
Fint väder att vandra i. Ganska mycket sol och det var länge sedan. Eftersom att jag väntar på ett par postpaket i Klimpfjäll så har jag bromsat in farten. Det är vår dotter Jenny Ströbäck som hjälpt mig. Det ena paketet kommer från outnorth.se och det ska innehålla de nya Meindl-kängorna (lika de förra), ett merinoull underställ och tumhandskar med vantar i merinoull. Paketet kommer troligen om tre da'r, och jag vill helst inte bo alltför många nätter i Klimpfjäll. Det andra paketet ska innehålla vax till de nya kängorna.
Vandrade idag bara halvvägs till Klimpfjäll och ska övernatta vid Durrenstugan. Mötte faktiskt två vandrare - kors i taket, den 25 augusti var förra gången, 10 dagar sedan ! Det var Bosse från Ångermanland som skulle inviga Patrik från Skåne i fjällvandringens tjusning. Patrik blev tänd på Gröna Bandet och skulle läsa om det på nätet.
5 september 2016
Durrenstugan till Klimpfjäll. 11 km.
Kanonväder! Väldigt trevlig vandringsled.
Hittade hotellet. Valde det billigaste. Här kommer vi att bo några dagar och lära känna Klimpfjäll.
